Så funkar garantier vid emissioner
Om aktien handlas under teckningskursen i en företrädesemission vill få teckna i emissionen. För att bolaget inte ska riskera konkurs anlitas garanter och det är en värld som ofta missförstås.
Till att börja med: Företrädesemissioner
När bolag behöver mer kapital kan man antingen låna eller ta in pengar från aktieägarna. Företrädesemissioner är det som ska vara grundkonceptet eftersom alla aktieägare får samma möjlighet att investera i bolaget.
Sedan har det blivit populärt med riktade emissioner till sådana som inte nödvändigtvis behöver vara aktieägare i bolaget vid den tidpunkten. Det är en sorts undantag som brukar motiveras av att det går snabbare, billigare och därmed är en fördel även för övriga aktieägare. Om det verkligen är det beror främst på villkoren.
Jag har skrivit mer ingående om både företrädesemissioner och om riktade emissioner tidigare. Se länkar längre ned om du vill läsa mer detaljerat om dem.
Enkelt exempel på en företrädesemission
Aktien handlas till 100 kr och det finns 1 miljon aktier. Börsvärdet är alltså 100 miljoner kronor.
Bolaget behöver fylla på kassan med 50 miljoner kronor. Styrelsen anser inte att banklån är ett alternativ och man beslutar sig för att genomföra en företrädesemission.
Efter att ha diskuterat med finansiella rådgivare beslutar de sig för följande villkor:
Företrädesemission 1:1, dvs för varje befintlig aktie får man teckna en ny.
Teckningskurs: 50 kr/aktie
Om emissionen blir fulltecknad är effekten att bolaget “säljer” 1 miljon aktier för 50 kr/aktie och därmed får det in 50 miljoner kronor.
Efter emissionen kommer alltså bolaget ha 2 miljoner aktier och ytterligare 50 miljoner kronor i kassan. De aktieägare som tecknar sina andelar i emissionen kommer ha dubbelt så många aktier, men samma ägarandel som innan.
Tårtor brukar vara populära i de här sammanhangen… Med risk för att krångla till det kan man säga att tårtbiten har samma vinkel som innan, men att den efter emissionen har lite extra garnering i form av kassa. 😎
Så här blir det för den enskilde aktieägaren
Den som ägde 1,000 aktier innan emissionen och tecknade sin andel äger 2,000 aktier efter emissionen. Ägarandelen var 1,000/1,000,000 = 0.1% innan och efter är den 2,000/2,000,000 = 0.1%. Skillnaden är att bolaget har 50 miljoner till i kassan, dvs 50 kr per aktie. Och det var alltså precis de 50 kronorna per aktie som ägaren betalade. Sammantaget tecknade hon alltså aktier för 50,000 kr.
I den teoretiska världen (som inte alltid stämmer överens med verkligheten) bör hennes aktier vara värda 50,000 kr mer än innan. Så om de handlades till 100 kr/aktie innan och hon hade 1,000 aktier var de värda 100,000 kr. Hon investerade 50,000 kr i emissionen, dvs hennes aktier bör egentligen vara värda 150,000 kr efter emissionen. Då har hon 2,000 aktier, så börskursen bör vara 150,000/2,000 = 75 kr/aktie.
Sedan kan det finnas goda anledningar till att det inte alls är så, tex för att aktiekursen var nedpressad inför emissionen pga kapitalbehovet.
Tips: Läs det här avsnittet en gång till om du inte hänger med på allt. 😊
Tre alternativ för teckningsrätter
Det är så klart frivilligt att teckna aktier. Aktieägaren kommer tilldelas teckningsrätter. I det här fallet får man en teckningsrätt per aktie man ägde tidigare. Den som har en sådan har rätten, men inte skyldigheten, att teckna en ny aktie.
De som är bra på optioner känner igen det här: Det är nämligen en sorts köpoption.
Väljer man att utnyttja teckningsrätten och betalar man 50 kr per teckningsrätt, som först omvandlas till en BTA (betald tecknad aktie) och slutligen en “vanlig” aktie.
Det är också vanlig med “units” som även innehåller teckningsoptioner som innebär att man även senare kommer kunna teckna aktier. Bra att veta, men vi skippar dem nu. 😉
Om man däremot väljer att inte utnyttja sina teckningsrätter kan man sälja dem till någon som vill teckna aktier med hjälp av dem. Teckningsrätterna handlas nämligen ungefär som aktier och brukar då heta som aktien med tillägget “TR”. Den som säljer dem får pengar och den som köpte teckningsrätten gör det i hopp om att kunna köpa billigare genom att teckna med hjälp av dem än att köpa aktien direkt. Det är alltså en fördel för båda.
Man kan också strunta i att utnyttja teckningsrätterna och ändå inte sälja dem. Förutom att man kan glömma att svara och därmed missa den möjligheten kan det också vara så att man väljer att inte sälja teckningsrätterna. Det händer att de är så billiga att de nästan inte är värda något eller att man har så många att man inte lyckas sälja dem. Precis som när man handlar med aktier måste man betala courtage för handeln, så om teckningsrätterna har ett lågt pris kan det bli en förlust att sälja dem med tanke på courtaget.
En bra anledning till att inte teckna är att man inte kan eller vill köpa mer aktier i bolaget.
De tre alternativen för den som har tilldelats teckningsrätter är alltså:
Utnyttja dem för att teckna aktier.
Sälja dem, så någon annan kan använda dem.
Inte göra någonting.
I slutet av emissionen går man igenom hur många som accepterat och ser till att de betalar. Sedan kommer det finnas en del som inte har utnyttjat sina teckningsrätter (alternativ 3).
Man kan anmäla intresse för att “teckna utan företräde” och det innebär att man kan ges möjlighet att teckna aktier till emissionskursen även om man inte har teckningsrätter. Man kan se det som att man får överblivna teckningsrätter.
Teckningsrätter som inte utnyttjas av någon kommer inte bli aktier och bolaget får inte in några pengar för dem.
Vad är en teckningsrätt egentligen värd?
Som jag skrev är teckningsrätter en sorts köpoptioner och bör egentligen värderas enligt sådana modeller om man ska vara helt korrekt, men jag tror att du uppskattar om vi struntar i det här och nu. Det är nämligen ganska krångligt och det går alldeles utmärkt att “fuska” lite. 😇
Vi håller oss till exemplet där aktien handlades till 100 kr och teckningskursen var 50 kr. Om aktien fortfarande handlas till 100 kr bör alltså teckningsrätten handlas till ca 50 kr.
Då kan man nämligen köpa en rätt för 50 kr och betala 50 kr för att få en aktie som ju kostar 100 kr. Fast det vanligaste är att man kan köpa rätterna med rabatt, så man kanske köper rätten för 45 kr, tecknar för 50 kr och till slut får en aktie man betalat 95 kr för.
Sambandet mellan aktiekursen och teckningsrättens kurs
I praktiken brukar aktier falla i samband med emissioner. Alla kan inte teckna aktier eller tycker att de kommer äga för mycket i just den aktien, så det blir ett säljtryck i aktien.
I det här fallet kanske aktien går ner till 70 kr och då bör man ju i alla fall inte betala mer än 20 kr för rätten att teckna för 50 kr. Sedan blir det ju ett litet spel på vad man tror att aktien kommer handlas till under emissionen, för det är ju först när det är klart som man får sina aktier.
Men även den som är långsiktig aktieägare bör rent logiskt överväga att sälja aktien för 70 kr och köpa teckningsrätter om de kostar mindre än 20 kr. Och omvänt: Om teckningsrätterna handlas till 25 kr, så kan det vara en bra idé att sälja dem och köpa aktien för 70 kr.
Den här dynamiken gör att det upprätthålls ett samband mellan hur aktien och teckningsrätterna handlas.
Eftersom teckningsrätterna har ett värde kommer de flesta förmodligen utnyttjas. Äger man en teckningsrätt som ger dig rätten att köpa en ny aktie för 50 kr när aktien handlas till 70 kr vore det dumt att inte utnyttja den.
Men vad händer om aktien faller under teckningskursen?
Låg aktiekurs = Bolaget får inte in pengarna
När aktien handlas långt över teckningskursen kommer som sagt rätterna förmodligen utnyttjas. Vill man inte utnyttja dem själv säljer man dem till någon som kan och vill utnyttja dem. Då får bolaget in sina pengar, vilket i det här exemplet alltså var 50 miljoner kronor.
Men om aktien faller närmare teckningskursen är det inte alls lika självklart. 🤔
För vad skulle man vilja betala för att få rätten att köpa en aktie för 50 kr? Om aktien handlas till 60 kr vill man nog inte ens betala 10 kr, för då kan man lika gärna köpa aktien direkt. Möjligen kan det vara en fördel för en del att inte behöva betala hela beloppet direkt.
Men om aktien handlas till 50 kr skulle man nog inte vilja betala så mycket för att ha rätten att köpa aktier för 50 kr senare. Och handlas aktien till 45 kr kommer förmodligen väldigt få vilja betala för att få köpa aktien för 50 kr.
Därmed blir teckningsrätterna i stort sett värdelösa. Det kan som sagt finnas någon som ser en fördel att kunna betala senare eller någon som tycker att det är ett utmärkt tillfälle att komma över stora volymer aktier.
Så oavsett om aktien handlas till 45 kr, 30 kr eller 10 kr kommer i stort sett ingen vilja ha eller utnyttja teckningsrätterna.
Och om “ingen” utnyttjar sina teckningsrätter får inte bolaget in något kapital.
Risk för konkurs om bolaget inte får in kapital?
Ett bolag som behöver få in kapital (i det här fallet 50 miljoner kronor) kan, beroende på situationen i övrigt, riskera att gå i konkurs. Få vill investera i bolag som löper en stor risk att gå i konkurs.
Det blir en ond spiral:
Ju närmare teckningskursen aktien handlas desto lägre sannolikhet att bolaget får in pengarna.
Om bolaget inte får in pengarna riskerar det att gå i konkurs.
Ett bolag som riskerar att gå i konkurs är inte värt så mycket.
Aktien faller ytterligare.
Ännu färre vill teckna och ägare säljer för att slippa konkurs.
Och så vidare…
Även ett bolag med en lovande verksamhet som gör en emission på en attraktiv nivå kan gå i konkurs om aktien faller så mycket att bolaget inte får in pengarna.
Undvik konkurs genom att säkerställa ett visst belopp
Det är alltså viktigt att se till att bolaget får in åtminstone ett visst belopp för att investerarna ska slippa oroa sig för att bolaget ska gå i konkurs.
Ska bolaget ta in 50 miljoner kronor kan hela eller delar av beloppet säkerställas till exempel genom:
Teckningsåtaganden: Befintliga ägare förbinder sig att teckna sina andelar i emissionen. De lovar helt enkelt att utnyttja sina teckningsrätter.
Garantiåtaganden: Garanter åtar sig att teckna aktier i emissionen om intresset från andra är lågt.
Styrelsen med hjälp av rådgivarna ingår avtal med såväl storägare som garanter innan transaktionen offentliggörs. De har alltså tillgång till insiderinformation eftersom emissionen inte offentliggjorts. När den väl blir offentlig är det en fördel om den är helt eller delvis säkerställd, eftersom det minskar risken för konkurs.
Storägare som ingår teckningsåtaganden får ingen ersättning för det. Däremot brukar garanterna få ersättning. De tar ju en risk att teckna aktier när ingen annan vill ha dem och det kan innebära att de tvingas köpa aktier till teckningskursen även om aktien handlas betydligt lägre. Så de får betalt för att de lovar behöva köpa aktier för 50 kr även om den skulle handlas till exempelvis 30 kr.
Så här funkar det för garanter!
De som är rådgivare till bolagen har kontakt med investerare som är intresserade av att garantera emissioner. De är ofta även intresserade av att vara med i riktade emissioner, att teckna onoterade bolag som kanske ska komma till börsen med mera.
Det första som brukar hända är att rådgivaren kontaktar garanten och frågar om han/hon vill bli insider med anledning av ett garantiåtagande. Vid den tidpunkten vet inte garanten vilket bolag det är, men får kanske en indikation på vilken typ av bolag det är (“ett bolag på First North med ett börsvärde under 500 miljoner kronor”).
Tackar man ja loggas man som insider och sedan får man veta vilket bolag det är och de preliminära villkoren. Då får man naturligtvis inte handla i aktier och inte sprida informationen vidare.
Bolagets ledning håller ofta en eller flera digitala presentationer där man får mer information om bakgrunden till emissionen och ges möjlighet att ställa frågor. Den här informationen är insiderinformation vid det tillfället, men när emissionen offentliggjorts har inte garanterna någon ytterligare insiderinformation. Möjligen kan det hända att de fortfarande är insiders om någon detalj, tex teckningskursen, offentliggörs vid ett senare tillfälle.
De som vill väljer att vara med och garantera emissionen ingår ett avtal med bolagets styrelse innan emissionen offentliggörs. I det framgår det bland annat hur stort belopp som garanteras och vilken ersättning man ska få.
Så här fördelas aktierna i slutet av emissionen
När emissionen går mot sitt slut summeras hur stor teckningen blev med stöd av teckningsrätter (=hur många som användes för att teckna aktier). Om den inte blev fulltecknad får de som anmält intresse för att teckna utan företräde teckna aktier.
Därefter får garanterna teckna aktier. Det behöver inte vara hela deras åtaganden, utan det fördelas proportionerligt mellan garanterna.
Så om garanterna får teckna halva beloppet de garanterat kommer var och en vara tvungen att teckna hälften av sina garanterade belopp oavsett om de garanterat en eller tio miljoner.
Det finns även andra principer, tex toppgarantier, teckningsåtaganden som går före dem som vill teckna utan företräde osv. Men för din skull hoppar vi över detaljerna här. 😉
Ett konkret exempel på en garanterad emission
Liksom tidigare ska bolaget ta in 50 miljoner kronor. Om bolaget inte får in pengarna riskerar bolaget konkurs, så det är viktigt att åtminstone en del kommer in för att investerarna ska slippa oroa sig för det under emissionen.
Styrelsen bedömer att de vill säkerställa att de får in 30 miljoner kronor. De vill egentligen ha in 50 miljoner kronor, men de kan prioritera bort en del aktiviteter och det lägre beloppet innebär att nästa emission kommer behöva tidigareläggas.
Befintliga ägare som äger 20% av aktierna åtar sig att teckna sina andelar i emissionen. De får ingen ersättning för det, men det ligger i deras intresse att emissionen går bra och att andra också vill teckna.
Bolaget behöver alltså få in 30 miljoner kronor och befintliga ägare åtar sig alltså att teckna för 10 miljoner kronor (20% x 50 miljoner kr). Då återstår alltså 20 miljoner kronor som bolaget vill ha in även om aktien handlas svagt.
Rådgivaren hittar tio garanter som garanterar två miljoner kronor per person. De får en ersättning på 10% av det garanterade beloppet, dvs 200,000 kr per person eller 2 miljoner kronor totalt för bolaget.
Ur bolagets perspektiv betalar de alltså pengar för att säkerställa att bolaget får in åtminstone 30/50 = 60% av beloppet de egentligen vill få in.
Att ha garanter innebär alltså inte enbart att bolaget får in pengar om emissionen blir svag utan de gör också att fler befintliga ägare bör vilja teckna i emissionen.
De 10 miljoner kronorna i teckningsåtaganden hade kanske inte räckt, så om aktien handlats under 50 kr kanske bolaget hade gått i konkurs. Dessutom hade de befintliga ägarna nog inte varit så sugna på att lämna teckningsåtaganden om bolaget riskerar konkurs. Det hade kunnat bli självuppfyllande.
Med garanter betalar bolaget 2 miljoner kronor, men vet att de får in åtminstone 30 miljoner kronor. Befintliga ägare blir förmodligen mer sugna på att teckna till 50 kr/aktie när den nyligen handlats till 100 kr och man vet att bolaget kommer klara sig.
Så på grund av de där 2 miljoner kronorna till garanterna kanske bolaget får in 50 miljoner kronor istället för att det går i konkurs? I det fallet kommer inga garanter behöva köpa några aktier, men de har ändå gjort nytta. Det är så klart ett extremfall, men illustrerar i alla fall varför bolag ofta väljer att anlita garanter.
Hur blir det för garanterna?
Hur det blir för garanterna beror på teckningsgraden. I skalans ena ände är att emissionen blir fulltecknad utan att de behöver teckna några aktier.
I så fall får garanterna som har 10% ersättning och garanterat 2 miljoner kronor alltså sin ersättning på 200,000 kr utan att teckna aktier.
I skalans andra ände är att ingen förutom de som lämnat teckningsåtaganden (20% eller 10 miljoner kronor) tecknar aktier. De får fortfarande 200,000 kr i ersättning, men måste också teckna aktier för 2 miljoner kronor till samma villkor som alla andra (50 kr/aktie). Således 2,000,000/50 = 40,000 stycken aktier.
Netto betalar de alltså 1,800,000 kr för 40,000 aktier, dvs 45 kr/aktie inklusive ersättningen.
Anledningen till att det blev så dålig teckningsgrad är förmodligen att aktien handlas svagt. Även om aktien handlas till 25 kr måste garanterna teckna aktier för 50 kr/aktie och då är det en klen tröst att de fått en viss ersättning för att ta den risken.
Aktierna som de, med hänsyn tagen till ersättningen, betalat 1,800,000 för är värda 40,000 x 25 = 1,000,000 kr.
Förlusten i det fallet blev alltså 1,000,000 kr trots ersättningen på 200,000 kr. 😬
Emissionen var säkerställd till 60%, dvs 30 miljoner kronor varav garanterna alltså hade 20 miljoner kronor. För garanternas del spelar det alltså ingen roll om bolaget från in 30 eller 50 miljoner kronor för deras åtagande sträckte sig enbart upp till 30 miljoner kronor.
Hade bolaget velat säkerställa emissionen till 100% hade de förmodligen fått höja ersättningen från 10% till exempelvis 15% eftersom garanterna tar en större risk.
Varför väljer man att garantera en emission?
Det finns många typer av investerare och det finns så klart även olika garanter. Dessutom kan garanter ha olika förväntansbild på olika transaktioner.
I vissa fall kan garanter tycka att det är ett bra läge att komma in i en aktie. Värderingen brukar vara låg i samband med emissioner och har inget emot att teckna aktier och dessutom få garantiersättning.
I andra fall hoppas garanten slippa teckna aktier och enbart få garantiersättningen.
Om man tilldelas aktier har också garanter olika placeringshorisonter. En del vill sälja så fort som möjligt. Särskilt om emissionen varit svag (det brukar vara då de får aktier) ha de förväntar sig att aktien kommer fortsätta ner.
Andra kan vara mer långsiktiga och även acceptera att aktien är svag, men att bolaget är så intressant och aktien så pass lågt värderad att man vill äga den lite mer långsiktigt. Vad det innebär kan naturligtvis också variera.
Garanter bedömer emissioner främst ur två perspektiv:
Hur är bolaget, värderingen och vad tror man om aktien?
Hur är transaktionen strukturerad? Teckningskurs, säkerställandegrad, garantiersättning osv.
Idealiskt sett ska både punkterna se bra ut, men om den ena är tillräckligt bra kan den andra vara ganska dålig. Är bolaget dåligt och man inte vill äga aktien kan ändå transaktionen vara strukturerad på ett sådant sätt att väldigt mycket kan gå fel utan att man förlorar pengar. Vill man äga aktien behöver villkoren i emissionen inte vara så förmånliga.
Osäkra tider gör garanterna mer försiktiga
En sak man bör ta med i beräkningen är också att det tar tid innan emissionen är klar. Bolaget kanske behöver kalla till extrastämma och teckningsperioden kan pågå under några veckor. Det är inte ovanligt att det tar två månader från att man tecknar garantiavtalet till att utfallet i emissionen är klart.
Om det är osäkra tider på börsen blir garanterna mer försiktiga att ingå avtal. Två månader senare kanske börsen har kraschat fullständigt och förutsättningarna för bolaget förändrats radikalt. Garanterna måste ändå leva upp till sitt avtal om att teckna aktier till villkoren som alltså kan ha bestämts två månader tidigare.
En annan aspekt är att garanter ofta är deltar i flera emissioner samtidigt. Givetvis måste de kunna leva upp till sina åtaganden oavsett vad som händer, men om man har förlorat mycket pengar på några emissioner (aktierna man tecknat handlas långt under teckningskursen) är det naturligt att bli lite mer riskavert.
Det är nämligen ganska naturligt att det finns perioder då nästan alla emissioner blir fulltecknade, medan garanterna får ta teckna aktier en hel del aktier i nästan alla emissioner.
Varför brukar garanter kritiseras?
I samband med emissioner är det vanligt att aktier faller med mer än 50%. Det är så klart inte så kul för aktieägarna, men de kan i alla fall teckna aktier på en lägre kurs.
Däremot är de avundsjuka på garanter som ju inte ägde aktier från början, men som tecknar i emissionen. Det kan förvisso vem som helst göra om man köper teckningsrätter eller blir tilldelad aktier utan företräde, men garanterna får ju dessutom en garantiersättning (i exemplet ovan 10% av garanterat belopp).
“Garanterna slipper nedgången och får ersättning för att teckna!”
Vad ägarna inte förstår är varför bolaget anlitat garanter. Det är kanske de som gör att bolaget inte går i konkurs? Eller åtminstone säkerställer att bolaget får in kapitalet verkligen behöver. Och eftersom konkursrisken är eliminerad på grund av garanterna blir det bättre för alla att teckna aktien och då blir det förmodligen även ett bättre utfall.
Garanterna tar en stor risk eftersom de lovar att teckna om ingen annan vill göra det. Det innebär att de får som flesta aktier när aktien handlas under teckningskursen. Säljer de då går de back. En ersättning på 10% kompenserar för det, men det är inte ovanligt att aktien faller betydligt mer än så. Särskilt när alla garanter ska “rädda det som räddas kan”.
Det är inte ovanligt att garanter “räddar” emissionen, men själva gör förlust på det.
“Garanterna är bara kortsiktiga!”
En del garanter är kortsiktiga och behåller inte aktierna länge om de blir tilldelade dem. Samtidigt tenderar de att försöka optimera sin avkastning, så säljer de är det förmodligen för att de förväntar sig ytterligare nedgång. Tror de att aktien ska gå upp behåller de den förmodligen. Även många andra typer av aktieägare resonerar på samma sätt. Och det finns så klart olika strategier och placeringshorisonter, så man bör kanske inte generalisera för mycket.
Många garanter är kortsiktiga, men försöker liksom andra få en god avkastning.
Därför borde bolag och rådgivare få mer kritik
De flesta bolagen borde ägna betydligt mer möda åt att attrahera bra investerare så de får bra ägare. Hur man gör det kan man skriva väldigt mycket om (det kommer jag förmodligen göra framöver), men i grunden handlar det om att göra rätt saker, se till att investerare förstår det och vill vara med på den fortsatta resan.
När det väl börjar dra ihop sig till emission är det lite väl sent. Idealiskt ska bolaget ha bra investerare som bara väntar på en möjlighet att investera. I sådana fall brukar emissionerna bli bra oavsett om det är företrädesemissioner eller riktade emissioner.
Rådgivarna gör livet enkelt för sig i samband med emissioner. De har listor med garanter som erbjuds vara med i emissionerna. I den bästa av världar borde de ha en djup bolagskunskap och ha ett brett kontaktnät av investerare. När ett bolag vill ha hjälp med en emission skulle de kunna bearbeta just de investerarna som borde vara intresserade av just det här bolaget. Kanske en specialistfond eller en småbolagsförvaltare som inte äger aktien, men som nog borde göra det.
Men jag riktar egentligen inte den kritiken mot rådgivarna, för det är i allmänhet inte den tjänsten som bolagen köper. De vill ha hjälp med att genomföra en emission och det är det som rådgivarna levererar.
Att bygga bolagens ägarbilder är en helt annan sak och det kräver en helt annan bransch- och bolagskunskap. Dessutom kräver det andra typer av kontakter (fondförvaltare) än de som typiskt sett krävs för att genomföra en företrädesemission.
Summering av garantier vid företrädesemissioner
Om aktien handlas under teckningskursen i en företrädesemission är det bättre att köpa aktien än att teckna i emissionen.
Då får inte bolaget in pengar och det är risk att det går i konkurs. Det i sin tur gör att aktien går ner ytterligare och så vidare.
Garanter säkerställer att bolaget får in tillräckligt mycket kapital. Då elimineras konkurshotet åtminstone på kort sikt. Det är en fördel för alla som funderar på att teckna.
Garanter får en fast ersättning i förhållande till hur mycket de garanterar. Går emissionen bra får de sin ersättning utan att teckna aktier. Går det dåligt får de teckna för så mycket de har garanterat. De får lika mycket garantiersättning i vilket fall som helst.
Garanter tar en risk och får ersättning för det. Vid ogynnsamma emissioner och/eller marknadslägen kan de göra rejäla förluster.
Garanter får ofta kritik för att vara kortsiktiga. Samtidigt är deras roll inte i första hand att vara långsiktiga ägare. Sådana får bolagen hitta vid andra tillfällen.
Framför allt bolagen bör kritiseras när de genomför upprepade företrädesemissioner som till stor del tecknas av garanter istället för att hitta långsiktiga ägare som är beredda att vara med i emissioner.
Jag kommer ta upp mer om aktier, investeringar och liknande aspekter framöver. Om du inte redan prenumererar är det bara att fylla i mailadressen här nere så får du de kommande veckobreven.
👇
Och jag är väldigt tacksam om du delar den här artikeln. Ju fler som läser desto roligare är det att skriva!
Mer läsning!
Du kan läsa mer detaljer om företrädesemissioner här:
Lite förenklat: Företrädesemissioner
Riktade emissioner är ett annat populärt sätt att ta ni kapital:
Lite förenklat: Riktade emissioner
Veckans pusselbitar
Tanken med de här små pusselbitarna är att de tillsammans kommer bygga ett stort och fint pussel. Men jag kommer inte inkludera några hörn- eller kantbitar. Det här pusslet kommer nämligen aldrig bli klart.
1. Finanscitat
Den här veckans finanscitat kommer från Mark Zuckerberg:
"The biggest risk is not taking any risk. In a world that is changing really quickly, the only strategy that is guaranteed to fail is not taking any risks.”
När världen förändras bör företag förändras. Företag som hade en viss affärsidé och struktur för 25 år sedan har antagligen behövt förändras en hel del för att överleva.
På samma sätt är det troligt att en aktieportfölj man haft i 25 år skulle behöva förändras. Om alla bolag ens finns kvar är det förmodligen läge att leta efter nya eller åtminstone vikta om portföljen.
Även vi människor förändras, så det gäller att man hela tiden fortsätter att utvecklas. Vad behöver du förändra? Lära dig något helt nytt? Flytta? Några andra förändringar?
2. Film
Jag har publicerat en hel del kortfilmer på sistone och det kommer bli såväl korta som långa filmer närmaste tiden.
Blandfonder har ofta en blandning av aktier och räntebärande papper som obligationer. De kan ha en fast vikt mellan aktier och obligationer eller så har förvaltarna en frihet att vikta om mellan aktier och obligationer beroende på vad de tror om marknaden.
👇
3. Tweet
Under den senaste veckan har en av våra alltfler finanstidningar uppmärksammat att en analytiker agerat och handlat på ett sätt som verkar ha varit optimerat för att analytikern ska tjäna pengar privat snarare än att ge investerare bra råd.
Jag prenumererar inte på finanstidningar, så jag har inte kunnat läsa vad som skrivits. Däremot vet jag av egen erfarenhet att vissa aktörer under lång tid hanterat sådan problematik på ett för mig oacceptabelt sätt.
Det sänker dessvärre förtroendet för hela branschen.
Så när jag startade Murgata såg jag det som absolut nödvändigt att hantera de här frågorna på ett så seriöst sätt man bara kan. Det innebär att analytiker och alla andra medarbetare (om man har några…) helt enkelt inte får äga aktier i bolag som Murgata skriver analyser om. Inte ens månadsregler, att man inte får sälja med vinst, att man inte får handla förrän x dagar efter publicering och så vidare.
Helt enkelt fullständigt totalförbud för jag har sett hur andra missbrukar det här.
Så det är inte någonting som ploppat upp i veckan utan tvärtom varit lika aktuellt i minst ett decennium. Och jag skrev om det i ett sådant här veckobrev i juni som jag refererade och länkade till i följande tweet.
👇
https://x.com/MurgataER/status/1842146903108014559
För övrigt…
…är det väl dags för vinstvarningarna att ta fart igen?
Det var en hel del tunga vinstvarningar för ett par veckor sedan. Det var alltså innan kvartalet tog slut och bolagen stängde böckerna. Det innebar att de inte visste hur kvartalet skulle sluta, men att det redan då stod klart att det skulle bli dåliga Q3:or.
Nu är vi några dagar in på Q4 och vid den här tiden har de flesta bolagen bra koll på försäljningen i Q3. Det kan vara en och annan faktura man funderar över, men nu klarnar även resultatet alltmer. Så även om det återstår några veckor innan rapportsäsongen blir som mest intensiv har bolagen ungefär så pass god kontroll på Q3 att de har bra underlag för att vinstvarna. Så det ska bli spännande att följa det under den här veckan och nästa. Sedan får vi rikta ögonen mot själva rapporterna!
…har EFN lanserat sin sajt “Finansmagasinet”
Jag har tidigare skrivit om EFN-satsningen som gått från nedläggning till stenhård satsning. På Q4:s första dag, i tisdags, öppnades en ny flik med “Finansmagasinet” upp. Med tanke på att de rekryterat några av mediesveriges verkliga toppnamn är det inte så förvånande att de har ett ambitiöst innehåll. Det är artiklar, reportage och analyser av ungefär samma typer som man hittar i tidningar som finansieras av prenumeranter och därmed inte når så många.
Det går att förstå de andra mediernas frustration när EFN förser folk med sådant innehåll gratis. Om man bara kan upprätthålla kvaliteten kommer det nog vara en hel del som väljer att läsa om aktier etc gratis på EFN istället för att prenumerera på de andra tidningarna. Den här utvecklingen kommer verkligen bli intressant att följa!
Med vänlig hälsning
Björn Olander
Murgata Equity Research
Mer om mig: About-sidan
Murgata på andra ställen: Länkar