Revision har likheter med uppdragsanalys
Både uppdragsanalys och revision finansieras av bolaget som analyseras respektive granskas, men målgruppen är främst investerare. Det ligger i bolagets intresse att de får ett bra beslutsunderlag.
Vad är egentligen revision?
Företagen bokför och redovisar sina intäkter och kostnader (resultaträkningen), sina tillgångar och skulder (balansräkningen) och hur pengar flödar in och ut ur bolaget och till vad (kassaflödet).
Redovisningen ska följa lagar, regler och praxis. Det kan finnas gränsdragningar som inte är helt självklara och då kan det bli en bedömningsfråga hur bolaget bör bokföra och redovisa vissa transaktioner eller hur olika tillgångar ska värderas.
Förutom att granska årsredovisningen och det underlag som ligger till grund för den tittar revisorerna även på exempelvis styrelsens arbete, bolagets rutiner och viktigare beslut.
Redovisningen har flera målgrupper tex investerare, kunder, anställda och inte minst myndigheter som Skatteverket. Det är viktigt att de olika intressenterna kan lita på redovisningen och det är en anledning till att man har revisorer.
Enkelt uttryckt kontrollerar revisorn bolagets interna rutiner och bokföring, så vi som inte får ta del av sådana detaljer ska kunna lita på att redovisningen ger en “rättvisande bild”.
Revisorn redovisar sina slutsatser i en revisionsberättelse som aktieägarna kan ta del av inför årsstämman.
När måste aktiebolag ha en revisor?
Grundregeln är att aktiebolag ska ha en revisor, men för de minsta bolagen är det frivilligt.
När bolaget kommer över vissa nivåer av nettoomsättning (SEK 3m), balansomslutning (SEK 1.5m) och anställda (3 st) behöver man ha en revisor. Om minst två av kriterierna överstigs under de två senaste räkenskapsåren måste man ha en revisor. Bolag som inte måste ha en revisor kan däremot välja att ha det ändå.
För börsnoterade bolag är det enkelt. De måste alltid granskas en/flera kvalificerade revisorer. De granskar alltså bland annat årsredovisningen, men det finns inget krav på att de ska granska kvartalsrapporterna. Ibland gör de en översiktlig granskning, men av tids- och kostnadsskäl är det vanligt att bolag väljer att inte göra det.
Däremot bör bokslutskommunikén, dvs Q4-rapporten, överensstämma med det som senare kommer redovisas i årsredovisningen. Därmed är det lämpligt att Q4-rapporten släpps när revisionen av årsredovisningen kommit så långt att man så att säga kan lita på att de inte kommer motsäga varandra.
Börsbolag har alltså alltid en auktoriserad revisor som granskar årsredovisningen, men däremot mer sällan kvartalsrapporterna.
Vem kan vara revisor?
En auktoriserad revisor måste uppfylla vissa krav och auktoriseras av Revisorsinspektionen. Tidigare kunde man även bli godkänd revisor som har något lägre krav på sig, men numera kan man bara bli “auktoriserad”. Däremot finns det fortfarande personer som tituleras “godkända”. De båda kategorierna är kvalificerade revisorer.
Vem som helst får inte kalla sig “auktoriserad revisor” eller “godkänd revisor” eftersom det är så kallade skyddade titlar. Däremot kan vem som helst kalla sig för “revisor”, men då får man så klart inte revidera aktiebolag. Det kan till exempel vara internrevisorer (som jobbar på ett bolag och har till uppgift att granska det), förtroendevalda revisorer i föreningar eller revisorer som granskar andra delar av bolagets verksamhet som kvalitet med mera.
Potentiell intressekonflikt: Bolagen betalar
Börsbolagen måste alltså ha revisorer som granskar bolagets redovisning och verksamhet. De anlitas av bolagen och betalas också av bolagen.
Här finns det så klart en potentiell intressekonflikt. Kan vi verkligen lita på bolagets redovisning när den kontrolleras av någon som får betalt av bolaget? En väldigt strikt revisor kanske byts ut mot någon som inte är lika nitisk om bolaget inte gillar den hårda granskningen?
I princip skulle en sådan granskning kunna få förödande konsekvenser för ett bolag som försöker vilseleda marknaden. Det finns också en möjlighet att revisorns slutsatser leder till att ledning och/eller styrelse inte beviljas ansvarsfrihet. Det i sin tur öppnar upp för böter eller till och med fängelsestraff.
Ett oseriöst bolag som försöker undanhålla viktiga detaljer från marknaden har alltså incitament att byta ut en revisor som är det på spåren. Därför bör man som investerare vara väldigt vaksam på bolag som byter revisor, även om det kan finnas mindre dramatiska anledningar till det (tex kostnader).
Förtroendet för revisorns integritet är viktigt
I ett större perspektiv ligger det i bolagets intresse att exempelvis investerare känner förtroende för redovisningen. Därmed ligger det också i bolagets intresse att investerarna känner förtroende för att revisorn har gjort ett gediget jobb med att granska det interna underlag som investerarna själva inte har tillgång till.
Eftersom förtroendet är så viktigt handlar det dels om personen som är huvudansvarig revisor (det är ofta flera som jobbar tillsammans), men minst lika mycket om revisionsbyrån som ju sätter hela sitt varumärke på spel om det skulle uppstå någon redovisningsskandal som de missar.
Man talar om “Big Four” när det gäller revisionsbyråer:
PwC, Ernst & Young (EY), Deloitte och KPMG.
Tidigare talade man om “Big Five”, men Arthur Andersen kollapsade på grund av raserat förtroende. Först var det en redovisningsskandal i det amerikanska energibolaget Enron (2001). Året efter gick teleoperatören Worldcom i konkurs. I båda fallen var Arthur Andersen ansvariga för revisionen. Därför finns inte Arthur Andersen längre, så numera är det alltså “Big Four”.
Aktieanalytiker granskar också bolagen
Revisorer granskar alltså bolagets interna redovisning och rutiner för att vi som är externa ska kunna lita på redovisningen. Det finns alltså flera målgrupper för redovisningen och en av dem är aktiemarknaden som ska bilda sig en uppfattning om bolaget.
Aktieanalytiker granskar också bolagets verksamhet, men förlitar sig på offentlig information. En del kommer från bolaget, varav åtminstone en del är kvalitetssäkrad av revisorer. Kvartalsrapporterna är oftast inte det och inte heller pressmeddelanden, presentationer osv.
Förutom informationen som kommer från bolaget använder sig aktieanalytiker av information från andra bolag, kunder, leverantörer, marknadsdata och annat som kan tänkas vara relevant för att bedöma såväl bolaget som aktien. En viktig komponent i analysprocessen är att ha kontakt med investerare. Det hjälper investerarna, men ger också värdefull input till analytikern om vilka frågeställningar marknaden har om bolaget, branschen och aktien.
Både investerare och analytiker har nytta av att redovisningen är korrekt, men aktieanalysen tar det vidare. Aktieanalyser hjälper investerare att fatta investeringsbeslut baserat på väldigt många andra faktorer utöver materialet som revisorerna har granskat.
Varför betalar inte förvaltare för revisionen?
Bankernas traditionella analyser har betalats av investerare som fondförvaltare. De vill ha hjälp att fatta investeringsbeslut och betalar bankerna för den tjänsten.
Man skulle kunna leka med tanken på att investerarna även betalade revisorerna för att de ska granska bolagets räkenskaper. Det ligger ju verkligen i förvaltarnas intresse att de kan lita på bolagets redovisning. Men i praktiken är det svårt, eftersom revisionen kommer genomföras även om förvaltarna inte betalar för den.
Dessutom är det något som hela marknaden har nytta av, så det finns ingen anledning för en enskild förvaltare att betala för revision. När de får tillgång till aktieanalyser kan de tjäna pengar på att de förhoppningsvis får klokare insikter eller åtminstone tidigare än andra aktörer. Så även om de har nytta av revisionen tjänar de inte pengar på det som hela marknaden har nytta av.
Därför finns det en logik i att bolag betalar för revisionen. Det ligger helt enkelt i bolagets intresse att de externa intressenterna litar på redovisningen.
Bolagen betalar för revision, men exempelvis investerare är målgrupp.
Likhet mellan uppdragsanalys och revision
Uppdragsanalys innebär att bolag betalar för att bli analyserade. Det är alltså ungefär som att bolag betalar för att bli reviderade. I båda fallen granskas bolagen ur olika utgångspunkter och i båda fallen är bland annat investerare målgrupp.
Uppdragsanalyser har funnits i Sverige i ca 25 år och de har blivit allt vanligare med tiden. Det finns många förklaringar till det. Kravet på sänkta förvaltningsavgifter har lett till en press på courtage och därmed lönsamheten för traditionell aktieanalys. Därmed är det endast analyserna av de allra största bolagen som är lönsamma att ha bevakning av samtidigt som antalet börsbolag ökat betydlig under åtskilliga år.
Uppdragsanalyser varierar i kvalitet, men de bästa håller en högre kvalitet än många av bankernas analyser som blir väldigt korta och ytliga eftersom de har svårt att ta betalt för det merarbete det innebär att skriva fylligare analyser.
Precis som alla har nytta av revisorernas arbete är uppdragsanalyserna tillgängliga kostnadsfritt för hela aktiemarknaden. Precis som förvaltare inte betalar för revision på grund av att alla har nytta av den betalar de i allmänhet inte heller för uppdragsanalyser.
Det ligger i bolagets intresse att finansiera revision så hela marknaden kan känna förtroende för redovisningen. Det ligger även i bolagets intresse att de finansierar uppdragsanalys så hela marknaden kan få hjälp att fatta investeringsbeslut.
Förtroende och integritet är viktigt för båda
När man säger “bit inte den hand som föder dig” syftar det på att man ska se till att den som betalar är nöjd. Vid en första anblick kan man tänka sig att varken revisorer eller aktieanalytiker ska dra fram negativa saker om bolaget. Då kanske inte bolagen vill fortsätta att finansiera revisionen respektive aktieanalyserna?
Det finns exempel på att bolag har sagt upp uppdragen för såväl revisorer som analytiker på grund av just det. Det säger dock en hel del om sådana bolag. Det kan absolut finnas legitima skäl som att det kostar för mycket, att någon annan kan utföra det mer prisvärt eller, i analysernas fall, att de inte längre anses behövas.
Men såväl revisorer som aktieanalytiker måste ha en hög integritet och alltid prioritera målgrupperna snarare än finansiären. I båda fallen innebär det att investerarnas bästa alltid prioriteras högre än bolagets bästa om det skulle uppstå en intressekonflikt.
Det innebär också att såväl revisorer som aktieanalytiker ska vara beredda att göra det som är “rätt” även om de vet att uppdraget äventyras. Det innebär också att de på eget initiativ ska kunna säga upp avtal med bolag som inte kan hantera intressekonflikter på ett professionellt sätt.
Det ligger faktiskt även i bolagets intresse att revisorer och analytiker prioriterar investerare. För bolaget ligger värdet till stor del i att aktiemarknaden har förtroende för att revisionen respektive analyserna genomförs med hög integritet.
Om aktiemarknaden inte har förtroende för revisorer och aktieanalytiker har de inte så stort värde för investerare och därmed inte heller för bolagen som betalar.
Potentiella intressekonflikter måste hanteras
Både uppdragsanalyserna och revisorerna är tydliga med att bolaget finansierar verksamheten. Det finns en potentiell intressekonflikt med att få betalt av den man ska granska, men bara transparensen gör att de bör hanteras på ett korrekt sätt. Om något bör man vara extra noga med att ligga på rätt sida i tveksamma fall.
En revisor är nog extra petig med att påpeka brister för att själv inte riskera att få kritik. På samma sätt bör en aktieanalytiker som finansieras av bolaget vara extra benägen att dels påtala brister för bolaget så de kan förbättras, men även vara särskilt tydlig med sådana aspekter till aktiemarknaden.
Revisionsfirmor som inte hanterar sådana frågor på tillräckligt stort allvar eller som missköter sina uppdrag förbrukar snabbt sitt förtroende och försvinner.
Inom uppdragsanalys finns det tyvärr fortfarande aktörer som inte tar frågor kring intressekonflikter på ett tillräckligt stort allvar. Det finns också fortfarande aktörer som håller en oacceptabelt låg nivå på sina aktieanalyser.
Med tiden bör sådana aktörer antingen skärpa till sig eller försvinna, men man kan konstatera att det åtminstone tar lång tid. Därför måste investerare själva göra en noggrann bedömning av aktieanalyserna. Det är definitivt inte så att de större aktörerna är bättre (snarare tvärt om) och dessutom handlar det till stor del om den enskilde analytikern snarare än arbetsgivaren.
Andra uppdrag kan grumla integriteten
Transparensen kring att bolag betalar för tjänster riktade till investerare är alltså viktig för att investerare ska ha förtroende för revisorer och uppdragsanalyser. Men hur är det egentligen med andra aktiviteter utöver de respektive områdena?
Revisorer eller konsulter?
Revisionsbyråerna ägnar sig inte enbart åt revision. De har även konsultverksamhet som bland annat riktar sig till bolagen de reviderar. På sätt och vis är det naturligt att de som går igenom bolagens räkenskaper och rutiner på djupet även kan ha konsulttjänster som förbättrar dem.
Men även om det inte är samma personer kan det ändå finnas en problematik med att revisorn anmärker på problem som den egna arbetsgivaren har orsakat. Konsultverksamheten kan också vara väldigt lönsam, så det kan finnas extra starka argument att behålla uppdraget som revisor. Det kan åtminstone teoretiskt innebära att det blir svårare för revisorn att hålla en hög integritetsnivå.
I bolagens årsredovisningar kan man läsa hur mycket bolaget betalar till revisionsbyråerna för revision respektive konsultverksamhet. Den transparensen är bra eftersom den rimligen leder till att intressekonflikterna hanteras bättre.
Aktieanalys eller corporate finance?
På motsvarande sätt har aktieanalytiker också ett dilemma med intressekonflikter. Det är nämligen så att de flesta banker och andra företag som analyserar aktier också erbjuder rådgivning till bolagen. Det har alltså ingenting att göra med vare sig uppdragsanalys eller traditionell analys finansierad av investerare via courtage eller andra upplägg.
Det handlar om börsintroduktioner, men framför allt om emissioner oavsett om de är företrädesemissioner eller riktade emissioner. Även om investerare betalar för aktieanalyserna kan analytikers och deras arbetsgivares intressen ibland vara motsatt investerarnas. Det är nämligen väldigt betydande belopp som dras in på sådana transaktioner jämför med aktieanalyserna som ofta är avsevärt mindre.
En analytiker som vill, eller pressas att, se till att arbetsgivaren får de där betydande beloppen kan framstå som mer positiv till aktien än vad som egentligen är befogat ur investerarens synvinkel. Då riskerar investerare som fondförvaltare att betala för “oberoende” analyser, men vilseleds ändå på grund av bristande integritet hos analytikern.
Det här är betydligt vanligare än många tror. Analytikern sätter sin trovärdighet på spel, men om det i praktiken innebär någon miljon extra i bonus det året är det en hel del som är beredda att kompromissa med sin integritet.
Notera att det här är vanligt både beträffande uppdragsanalys och den traditionella modellen med att investerare finansierar analyserna. Det är förkastligt i båda fallen eftersom det är dolda intressekonflikter, men särskilt problematiskt är det med den traditionella analysen som ju egentligen inte alls bör ha någon potentiell lojalitet med bolaget.
Egentligen borde dolda intressekonflikter elimineras
Inom revisionsbranschen har det förekommit diskussioner om olämpligheten i att kombinera revision med rådgivning. Alla “Big Four” har haft långtgående planer på att separera de två delarna i olika bolag för att undvika misstankar om att de kan komma att påverka revisionernas oberoende och integritet.
Så sent som 2023 beslutades sig revisionsbyråerna för att trots allt ha kvar den gamla strukturen. Det här är dock en fråga som tillsynsmyndigheter världen över följer noga och hade det inte varit så stora ekonomiska intressen på spel hade de rimligen varit hårdare på att ställa krav.
På banker och andra analyshus är inte de regulatoriska myndigheterna lika aktiva. Revision är mer reglerat än aktieanalys och även här finns det väldigt stora ekonomiska intressen för att inte förändra strukturerna, trots att problemen med dolda intressekonflikter är betydligt större inom aktieanalys än inom revision.
Men de stora investmentbankerna brukar klara sig genom att hänvisa till att “så här har det alltid varit” och implicit hävda att det man inte bör genomföra några förändringar som slår mot banker och andras lönsamhet. I praktiken finansierar transaktionerna indirekt en stor del av aktieanalyserna även hos banker. De är nämligen en förutsättning för att de ska få de väldig lönsamma uppdragen från bolag.
Murgatas syn på intressekonflikterna
Om man prioriterar transparens och att minimera dolda intressekonflikter borde bolagen betala revisionsbyråer för revision och ingenting annat.
På motsvarande sätt borde aktieanalytiker och deras arbetsgivare enbart ägna sig åt aktieanalys och inte rådgivning i samband med transaktioner som riskerar att leda till dolda intressekonflikter. Det gäller oavsett om det är uppdragsanalys eller om det är “traditionell” analys som på olika sätt finansieras av investerare som fondförvaltare.
I båda fallen finns det så stora ekonomiska incitament att intressekonflikterna förmodligen kommer kvarstå.
Murgata Equity Research är en av få svenska aktörer som erbjuder aktieanalys utan att samtidigt erbjuda de lönsamma transaktionerna.
Murgata har integritet att prioritera investerarnas intressen framför bolagets synpunkter. Det ligger nämligen i bolagens intresse att investerarna har förtroende för Murgata. En del av Murgatas konkurrenter kompromissar med sin integritet.
Murgata tillåter inte att anställda/medarbetare äger aktier i bolagen som analyseras. En del av konkurrenterna tillåter det. Det leder då och då till förtroendekriser, även om de allra flesta intressekonflikterna aldrig blir kända.
Murgatas förhoppning är att bolagen ska anse att det är lika naturligt att anlita Murgata för aktieanalys som det är att anlita en revisor. I båda fallen finansierar bolagen verksamhet som alla investerare har nytta av. Det vore även önskvärt om såväl kvalitet som integritet förbättrades hos alla som erbjuder uppdragsanalyser.
Jag kommer ta upp mer om aktier, investeringar och liknande aspekter framöver. Om du inte redan prenumererar är det bara att fylla i mailadressen här nere så får du de kommande veckobreven.
👇
Och jag är väldigt tacksam om du delar den här artikeln. Ju fler som läser desto roligare är det att skriva!
Veckans pusselbitar
Tanken med de här små pusselbitarna är att de tillsammans kommer bygga ett stort och fint pussel. Men jag kommer inte inkludera några hörn- eller kantbitar. Det här pusslet kommer nämligen aldrig bli klart.
1. Finanscitat
Den här veckans finanscitat kommer från W. Clement Stone:
“Have the courage to say no. Have the courage to face the truth. Do the right thing because it is right. These are the magic keys to living your life with integrity.”
Det här är enkla principer som alla borde följa. Särskilt inom finans där det finns starka ekonomiska incitament är det frestande att prioritera pengarna framför integriteten. Det här är något som bör “sitta i väggarna” hos företag, men i branschen finns det på många ställen en kultur som premierar girighet framför att göra det som är bäst för investerarna.
2. Film
Jag har publicerat en hel del kortfilmer på sistone och det kommer bli såväl korta som långa filmer närmaste tiden.
Det är alldeles för vanligt att nybörjare börjar med att investera i en aktie som de läst ska gå upp som en raket. De bör istället äga fonder och vill de ändå äga aktier istället bör de ha ganska många. Även erfarna gör ofta misstag, men de som är oerfarna kommer troligen göra en hel del misstag i början.
👇
3. Tweet
En liten detalj, men som jag väldigt ofta ser kommentarer om. Det är nämligen så att pressmeddelanden som kommer när börsen har öppet kommenteras av nyhetsbyråerna mer eller mindre direkt. Sedan anses det vara gammal information.
Det som däremot släpps när börsen är stängd, tex en fredagskväll, kommer däremot tas upp vid det tillfället och dessutom blir det en repris på måndag morgon. Tvärt emot vad många tror blir det alltså extra synligt att släppa pressmeddelanden på udda tider utanför börsens öppettider. Möjligen inser inte alla bolag heller det… 😉
👇
https://x.com/MurgataER/status/1877837479346045130
För övrigt…
…kanske vinstvarningar visar vägen snart
Som jag varit inne på i några veckor inväntar börsen fortfarande en riktning. Det har varit en hel del nervösa rörelser, men summerar man veckan är index i stort sett på samma nivå som för en vecka sedan. Det är nog först när rapporterna börjar komma in som börsen på allvar törs blicka framåt tillräckligt mycket för att vi ska se om det är upp eller ned som gäller närmaste tiden. Eller möjligen när vinstvarningarna inklusive omvända (=positiva) börjar trilla in. Det kommer troligen bli en och annan under den kommande veckan.
…är Q4-rapporterna alltid extra spännande
Q4-rapporterna summerar året och det som står i dem ska även stå i årsredovisningarna. Det innebär att revisorernas ögon på årsredovisningen även gör att Q4 blir extra intressant. Det är ett kvartal där nedskrivningar och andra redovisningsmässiga förändringar är särskilt vanliga. Dessutom ger bolagen/styrelsen nästan alltid förslag om hur stor utdelningen ska bli. Styrelse och ledning har också lagt en budget och även om den inte offentliggörs är Q4 ett bra tillfälle för dem som så önskar att ge vägledning för hur bolaget förväntar sig att det kommande året ska bli.
Läs mer om Q4-rapporterna här:
https://murgataer.substack.com/p/darfor-ar-rapportsasongen-for-q4
Med vänlig hälsning
Björn Olander
Murgata Equity Research
Mer om mig: About-sidan
Murgata på andra ställen: Länkar