EFN rör om i grytan bland finansmedier
Ett begränsat antal medier ägnar sig åt börs och finans. Ett nygammalt tillskott är EFN som är ett helägt dotterbolag till Handelsbanken. Det är bra för allmänheten, men kan slå hårt mot konkurrenter.
Tidningar är mediernas ursprung
Tidningar får väl ändå sägas vara mediebranschens ursprung. Journalister skriver och texter kompletteras med fotografier och illustrationer. Tanken är att det ska bli ett intressant innehåll som läsare vill betala för.
Läsarna kan betala genom att köpa lösnummer (typiskt kvällstidningar) eller genom att prenumerera (morgontidningar, veckotidningar osv).
Kvällstidningar som ska försöka få läsarna att köpa varje dag behöver ha ett extra lockande innehåll på löpsedlar och framsida. Även om man har ett lockande innehåll måste det vara ännu mer lockande än konkurrenternas innehåll den dagen. Därmed är det upplagt för sensationsjournalistik med dramatiska rubriker.
Morgontidningar, veckotidningar och andra som främst förlitar sig på prenumeranter behöver inte vara lika dramatiska. Därmed behöver inte innehållet vara lika dramatiskt som i kvällstidningar, men läsaren måste värdesätta läsupplevelsen tillräckligt mycket för att förnya sin prenumeration.
Förutom intäkter från lösnummer och prenumerationer har tidningar intäkter för annonser. I grunden handlar det om att annonsörer vill betala för att läsarna ska se deras produkter och varumärken. Kanske även i ett sammanhang då den specifika målgruppen är mottaglig för att ta till sig av deras budskap.
Radio och TV: Från text till ljud och bild
Tidningarnas skriftliga innehåll kan till viss del överföras till radio och TV.
Nyhetssändningar kan i dess enklaste form ses som ett sätt att förmedla den skriftliga informationen med ljud och eventuellt bild. Nackdelen med radio är att man inte kan illustrera med bilder. Om det finns rörliga bilder har däremot TV varit det enda alternativet. Även bilder som inte är rörliga, tex foton och illustrationer, som finns i tidningar kan så klart användas i TV.
Traditionellt har radio och senare TV främst förlitat sig på intäkter från reklam. I Sverige, där reklam tidigare var förbjudet, fanns det enbart ett statligt monopol som finansierades av skattebetalarna. Även den tidigare TV-licensen bör betraktas som en skatt även om den drevs in separat.
Abonnemang på satellit-TV och Kabel-TV öppnade upp för prenumerationsmodellen även för TV.
Internet har suddat ut finansmediernas gränser
Idag har gränserna mellan de olika formaten suddats ut och de som producerar innehåll är snarare mediehus som ofta är verksamma på flera plattformar.
Papperstidningarnas innehåll finns nu även på mediehusens sajter. Där finns ofta även filmat material och många har även poddar. Därmed skulle man kunna säga att:
Tidningar numera “trycks” på datorskärmar.
TV-programmen numera distribueras via YouTube och/eller de egna sajterna.
Radioprogrammens motsvarighet är poddar.
Fördelarna är uppenbara, men eftersom vi är så vana vid dem tänker man inte så mycket på dem. Det är en enorm skillnad att kunna ta del av saker omedelbart på en datorskärm i stället för att vänta på att tidningar ska tryckas och distribueras.
TV-program var så dyra att producera att det enbart var reserverat för en elit. Radio är billigare, men har begränsad räckvidd. Framför allt måste man ju se TV och lyssna på radio i realtid. Har man inte tid just då missar man det om det inte går i repris.
Med internet är allting mycket snabbare, billigare och man kan ta del av innehållet när det passar. Det här är väldigt lämpat för finans, eftersom det i vissa fall är tidskritiskt.
Finansmedier lämpar sig väl för de olika digitala formaten.
Hur kan medier tjäna pengar?
De som prenumererar på tidningar betalar månadsavgifter oavsett om de får pappersversionen eller om de får tillgång till innehållet på sajten. Pappersversionens spridning till andra än prenumeranten är så klart begränsad, men det som finns på nätet måste låsas in bakom betalväggar. Det som är tillgängligt för alla andra vill så klart inte prenumeranterna betala för.
Annonser funkar bra på sajter. Man kan mäta antalet som är på sidan och ta betalt för antalet som haft sidan på skärmen eller åtminstone låta annonsörer betala baserat på hur många som normalt ser innehållet.
Poddar och “TV-sändningar” på nätet kan ha reklam inför eller under innehållet. Precis som med reklam vid text är det inte någon för den läser är det ingen fördel, men det är inte så störande att man inte kan stå ut med det om innehållet bara är tillräckligt intressant.
Sedan kan medier ha diverse samarbeten med olika aktörer och producera innehåll som betalas av tex ett bolag, ha temabilagor som till stor del är reklam, arrangera konferenser man tar bra betalt för och så vidare.
Medier kan också få mediestöd (tidigare “presstöd”) som är tänkt att främja mångfald och konkurrens. Utan att ha detaljstuderat frågan ligger det nära till hands att tro att det till stor del leder till att skattebetalarna ökar vinsten till redan lönsamma bolag och att bolag som producerar innehåll som få är intresserade kan fortsätta producera innehåll som få uppskattar.
Prenumeranter, reklam och bidrag finansierar det mesta innehållet.
Public service stör de privata affärsmodellerna
I normala fall bör vinstdrivande företag ha intäkter som överstiger kostnaderna. Den som driver mediehus som riktar in sig på finansmarknaden bör alltså göra en avvägning av hur mycket pengar man bör lägga på att producera innehåll som ska vara tillräckligt intressant för att prenumeranter (lösnummer är ovanligt) och annonsörer ska vilja bekosta det plus det som blir vinst.
Public service innebär, i praktiken, att mediebolaget (Sveriges Television eller Sveriges Radio) får skattepengar som de ska producera innehåll för. De behöver alltså inte ha några intäkter. Man skulle kunna tänka sig att de valde att producera innehåll som inte var kommersiellt intressant, men hade andra värden för det demokratiska samhället, kultur eller mindre särintressen som det finns ett samhällsintresse av att gynna.
I praktiken är innehållet på exempelvis SVT och TV4 ganska likartat med den skillnaden att TV4 även har reklam. Det är så klart en betydande nackdel som de rimligen tappar tittare på och därmed även reklamintäkter.
Skattebetalarna “investerar” pengar för att exempelvis TV4 ska få lägre intäkter.
Är EFN en sorts privat public service?
Handelsbanken startade “Handelsbanken TV” i september 2011, bytte namn till Ekonomi- och Finansnyheterna i maj 2013. Det är mer känt som “EFN” och är ett helägt dotterbolag till Handelsbanken (EFN Ekonomikanalen AB).
Förutom de filmade programmen har EFN även lanserat tidningen Finansmagasinet som finns på sajten. I samband med lanseringen uppgavs att de skulle publicera en e-tidning en gång i veckan. Vi får se hur det utvecklas.
EFN har också poddar. De filmas, så man kan betrakta dem som filmade poddar eller som filmade program som även finns i poddformat.
Precis som SVT och SR inte behöver ha några intäkter behöver inte EFN heller ha det. Bolaget fakturerar nämligen Handelsbanken för att täcka sina kostnader och därför har bolaget varken prenumeranter eller reklam.
Vad har Handelsbanken för motiv att finansiera EFN?
Man kan ha olika konspiratoriska tankar om varför Handelsbanken ska finansiera en sådan verksamhet, men även om det är en förlustverksamhet (ca 150 miljoner per år har nämnts) är det åtminstone relaterat till bankens verksamhet och deras kunders intressen. Då är det i så fall underligare att Nordea sponsrar tennis i Båstad, att Swedbank sponsrar olika idrottsföreningar och så vidare.
Hur är det egentligen med det journalistiska oberoendet?
Särskilt konkurrenter har med fördömande stämma försökt att misstänkliggöra EFNs oberoende och ifrågasatt hur de ska kunna hantera sitt journalistiska uppdrag. Egentligen har det nog dels haft att göra med att kritikerna riskerar att lida ekonomisk skada på grund av EFN och dels att EFN har rekryterat duktiga medarbetare från dem.
Till att börja med har EFN ett uttryckligt mandat att vara oberoende från Handelsbanken. I de här sammanhangen går det så klart alltid att föra fram olika potentiella intressekonflikter.
De gäller även dem som kritiserar EFN och inte minst public service som ju är skattefinansierat och därmed på olika sätt har kopplingar till politiska intressen. Särskilt inom finans finns det väldigt ofta olika intressekonflikter. De värsta är de som är dolda, medan de som är öppna och transparenta förmodligen hanteras betydligt bättre.
Handelsbankens ägande i EFN är en potentiell intressekonflikt som är öppen och därmed förmodligen kommer hanteras på ett bra sätt.
Sedan kan man ju ta till extremfallet. De där högtravande journalistiska idealen (som ändå nästan inte finns i verkligheten) kanske handlar om att EFN ska producerar intressant innehåll om ekonomi för allmänheten. Att Handelsbanken tycker att det ligger i deras, och även andras intresse, att deras befintliga och potentiella kunder får en högre kunskapsnivå och blir intresserade av ekonomi? Att de tycker att det är en intressantare målgrupp än den lilla klicken som åker till Båstad för att kolla på tennis?
Hur illa skulle det vara om EFN skulle särbehandlade Handelsbanken i sitt innehåll?
För de allra flesta skulle det inte spela någon som helst roll. Andra medier får väl granska Handelsbanken i så fall. EFN är ändå inte inriktat på journalistik som syftar till att lyfta fram oegentligheter, avslöja skandaler, hänga ut makthavare och så vidare.
Konkurrenter påverkas av privat “public service”
Den ambitiösa satsningen från EFN finansieras alltså varken av prenumeranter eller annonsörer. Det innebär att andra konkurrerande medier inte behöver slåss med EFN om annonsintäkter. Däremot bygger annonsintäkter på att det finns läsare, lyssnare och tittare att visa reklamen för.
Om det finns intressant innehåll som inte kostar något är det antagligen en och annan som inte tycker att det är värt att betala för ett liknande innehåll. Innehållet från EFN kostar inget, men det finns även annat intressant material som inte heller kostar något (tex den här texten som du läser just nu).
Det är inte helt enkelt att att argumentera för att någon ska köpa dyra produkter när man konkurrerar med snarlika produkter som inte kostar något.
Det finns också en annan viktig aspekt: Man konkurrerar om tid.
[Jag har skrivit om det tidigare. Länk till det längre ner!]
Det spelar ingen roll om man är fattig eller en av världens rikaste personer. Alla människor har 24 timmar per dygn. Har man mycket pengar kan man på sätt och vis köpa sig tid genom att ta hjälp av andra, men är man intresserad av aktier och investeringar vill man förmodligen inte delegera den tiden till någon annan.
Man har helt enkelt begränsat med tid att läsa finansmedier, så en ny aktör som EFN konkurrerar om läsarnas tid och pengar.
Dagens Industri är Nordens största affärstidning och sägs gå bra ekonomiskt. Därmed får det kanske inte så stora konsekvenser om de förlorar några prenumeranter, men med allt mer information man slipper betala för blir det rimligen allt mindre självklart att lägga 499 kr/mån för Di Digitalt, 699 kr/mån för Di Helg eller Di Total för 959 kr/mån.
Affärsvärlden grundades 1901 och de hävdar själva att de är “Sveriges ledande ekonomimagasin och analysmedia”. Affärsvärlden Digital kostar 479 kr/mån och Affärsvärlden Total 518 kr/mån.
Så mellan tummen och pekfingret kostar en prenumeration ca 500 kr/mån beroende på vilken variant man väljer. Det är trots allt ca 6000 kr/år som den aktieintresserade kan lägga på att köpa aktier eller någonting helt annat.
En annan minst lika viktig effekt är att medier är beroende av duktiga journalister som kan sitt område. Inom den lilla nischen av finansmedier är det ganska få som är tillräckligt insatta och dessutom är bra på att förmedla det på ett intressant sätt. En del är bra på det skriftliga, andra är bra i rutan och endast ett fåtal är bra på både och.
Det sägas att EFN har kunnat erbjuda betydligt bättre villkor än konkurrenterna för utvalda tjänster. Det går helt enkelt inte att bygga upp en ny aktör utan att rekrytera bra medarbetare. Om en nygammal aktör som EFN ska rekrytera behöver de betala en hel del för att locka talanger att lämna en etablerad och ofta prestigefull arbetsgivare.
Sammantaget blir konkurrenter av med anställda och prenumeranter samtidigt som annonsintäkterna rimligen minskar om antalet läsare, lyssnare och tittare minskar.
Nettoeffekten av public service
Sveriges skattebetalare betalar ca 9 miljarder för public service som SVT och SR. Dessutom betalar Mediemyndigheten 829 miljoner under 2025 till medier för att Stärka demokratin och att säkerställa oberoende nyhetsförmedling över hela landet.
Sammantaget är det alltså ungefär 1000 kr per person och år som skattebetalarna stödjer medier med. Det är ganska betydande belopp för många familjer och många hade säkerligen inte priorierat det om de hade haft möjlighet att välja.
Många program i public service hade kunnat producerats av privata aktörer och finansierats av exempelvis reklam, men skattebetalarna investerar pengar för att privata aktörer inte ska kunna producera reklamfinansierade program.
Det är tex inte helt självklart varför skattebetalarna ska betala för att SVT ska sända Melodifestivalen i stället för att TV4 gör det med hjälp av reklamfinansiering.
EFN finansieras av Handelsbanken och indirekt bankens aktieägare eftersom resultatet blir lägre. Samtidigt finns det rimligen positiva effekter av att fler befintliga och potentiella kunder får bättre kunskaper och ett större intresse för ekonomi. Kanske även att de blir mer positivt inställda till just Handelsbanken på grund av det.
Det är svårt att kvantifiera de positiva effekterna, men även om man skulle bortse från dem är de nämnda 150 miljoner kronorna som EFN-satsningen kostar mer eller mindre försumbar för Handelsbanken som tjänar ca 30 miljarder kronor per år. Satsningen motsvarar alltså ungefär 0.5% av bankens vinst och det behövs inte så stora positiva effekter för att det ska vara en ekonomiskt försvarbar verksamhet.
EFN har rimligen en positiv effekt på folkbildningen inom ekonomi och aktier. Samtidigt skulle minskade intäkter för konkurrenter och förlust av medarbetare innebära att andra aktörer påverkas negativt.
Det är väl rimligt att anta att nettoeffekten av EFNs verksamhet är positiv för folkbildningen inom området, även om det också är bra för folkbildningen om konkurrenterna inte hamnar i sådana ekonomiska svårigheter att innehållet försämras eller försvinner.
Någon betalar för public service, men det leder till negativa effekter för aktörer som annars måste finansiera innehållet med hjälp av reklam och/eller prenumeranter.
SVT har ett fåtal progam som tilltalar ekonomiintresserade personer. EFN investerar alltså ca 150 miljoner per år för ett innehåll som nog egentligen borde ha rymts skattebetalarnas budget för SVT på ca 9 miljarder kronor (mindre än 2%).
Är inte Murgata också public service…?
SVT och SR finansieras av skattebetalarna och EFN av Handelsbanken. Allmänheten får tillgång till innehållet utan att behöva betala för det och utan att de behöver se reklam. EFN sprider kunskap om ekonomi och vänder sig till den ekonomiintresserade allmänheten.
Målgruppen behöver inte betala något och det finns inte heller reklam.
Murgata Equity Research publicerar de här veckobreven om ekonomi och investeringar. Målgruppen är väl en aktieintresserad allmänhet (du!), så Murgata och EFN har ungefär samma målgrupp.
Målgruppen behöver inte betala något och det finns inte heller reklam.
EFN finansieras av sina aktieägare. På motsvarande sätt finansieras Murgata av sin aktieägare (Björn!), men tanken är också att bolag ska sponsra verksamheten. Tanken är att det ska ligga i bolagens intresse att sponsra Murgatas verksamhet precis som det ligger i Handelsbankens intresse att sponsra EFNs.
Handelsbanken är inte EFNs målgrupp och bolagen är inte Murgatas målgrupp. Istället handlar det om att de som finansierar får ut mest om målgruppen får förtroende för att EFNs respektive Murgatas agerar oberoende oavsett finansiering.
Uppdragsanalys etc utan integritet har inte så stort värde för investeraren.
Murgata kommer inte kalla sig för “public service”, men i grunden handlar det om en service till en aktieintresserad allmänhet som finansieras av någon annan. I det fallet handlar det snarare om börsnoterade bolag än om skattebetalare (SVT och SR) eller Handelsbankens aktieägare (EFN).
Marknaden förändras hela tiden, så det som skrivs om Murgata här kan förändras framöver.
Sammanfattande slutsatser
Internet håller på att ersätta en stor del av tidningar, radio och TV.
Medier tjänar främst pengar på prenumerationer och reklam
Public service vänder sig till allmänheten som får ta del av innehåll gratis och utan reklam.
EFN är en sorts privat “public service”.
Public service finansieras inte av målgruppen. För SVT och SR kommer pengarna från skattebetalarna. För EFN kommer de från Handelsbanken.
Rimligen bör prenumerationer och därmed även reklamintäkter ha en negativ effekt bland EFNs konkurrerande medier.
Murgata har ungefär samma målgrupp som EFN tar inte betalt för att läsa och tar inte heller betalt för annonser etc. Notera att det kan förändras någon gång.
Jag kommer ta upp mer om aktier, investeringar och liknande aspekter framöver. Om du inte redan prenumererar är det bara att fylla i mailadressen här nere så får du de kommande veckobreven.
👇
Och jag är väldigt tacksam om du delar den här artikeln. Ju fler som läser desto roligare är det att skriva!
Veckans pusselbitar
Tanken med de här små pusselbitarna är att de tillsammans kommer bygga ett stort och fint pussel. Men jag kommer inte inkludera några hörn- eller kantbitar. Det här pusslet kommer nämligen aldrig bli klart.
1. Finanscitat
Den här veckans finanscitat kommer från Bruce Barton:
“If you can give your son or daughter only one gift, let it be enthusiasm”
Särskilt inom investeringar brukar många börja summera hur det gått under året och kanske till och med fundera över hur nästa år ska bli ännu bättre. Men entusiasm över livet är betydligt viktigare än entusiasm över pengar.
2. Film
Jag har publicerat en hel del kortfilmer på sistone och det kommer bli såväl korta som långa filmer närmaste tiden.
Att leta efter nya bolag är en viktig del av investeringsprocessen.
👇
3. Tweet
Den som är intresserad av Hälsovårdssektorn kan läsa mer i den här intervjun av min fd kollega Marek.
👇
https://x.com/MurgataER/status/1869423777609847044
För övrigt…
…har tomterallyt kommit av sig
Det alltid så omtalade tomterallyt har kommit av sig. December inledes positivt, men den senaste veckan har varit negativ med påtaglig nervositet och stora kursrörelser. Det är egentligen ganska meningslöst att spå rörelser för index på några dagars sikt, men det har åtminstone inte varit lika enkelt som en del tror att tjäna pengar genom att vara investerad under just de här dagarna.
…störtdök Novo Nordisk i fredags
Novo Nordisk släppte kliniska data som var något sämre än marknaden förväntade sig. Aktien föll dramatiskt och stängde ner ca 21% jämfört med föregående dags stängningskurs. Den typen av rörelser är inte ovanliga, men eftersom Novo Nordisk är ett av Europas största bolag blir det ändå intressant. Flera index i Danmark föll med tvåsiffriga procenttal på grund av bolagets tunga indexvikt.
Med vänlig hälsning
Björn Olander
Murgata Equity Research
Mer om mig: About-sidan
Murgata på andra ställen: Länkar