Bra med riktad emission till "fina" ägare?
Bolag kan göra riktade emissioner till en utvald krets av nya eller befintliga ägare. Bolag vill ha "fina" ägare, men det finns ett antal saker man bör tänka på när man bedömer sådana transaktioner.
Till att börja med: Kort repetition om emissioner
Bolag kan ge ut nya aktier i nyemissioner där de vanligaste är:
Företrädesemissioner.
Här ges alla aktieägare möjlig att teckna nya aktier i proportion till sitt befintliga innehav. Väljer man att teckna nya aktier köper man aktier för ett visst pris (teckningskursen) och äger sedan en lika stor andel av bolaget som tidigare. Däremot har bolaget en större kassa eftersom aktieägarna köpt nya aktier av bolaget. På det här sättet kan bolag finansiera sin verksamhet med hjälp av aktieägarna istället för att tex låna pengar av banken.Riktade emissioner.
Även i det här fallet får bolaget in pengar genom att “trycka” nya aktier och sälja dem. Men till skillnad från företrädesemissioner riktas erbjudandet till en utvald krets investerare som kan, men inte behöver, vara befintliga aktieägare. Det här har blivit ett populärt sätt att ta in pengar eftersom det är betydligt enklare än ett erbjudande som riktar sig till alla aktieägare. Däremot ska det egentligen bara göras i undantagsfall eftersom befintliga aktieägares andel av bolaget minskar utan att de får möjlighet att “försvara sina andelar” genom att teckna nya aktier.
Jag har tidigare skrivit om både företrädare och riktade. De länkarna finns längre ner.
Den här artikeln handlar främst om hur man som investerare (och kanske även som bolag) bör tänka i samband med riktade emissioner till vissa utvalda.
Teckningskursen i riktade emissioner
Det första man bör titta på när man bedömer riktade emissioner är vilken nivå teckningskursen är satt till. Om teckningskursen är lägre än aktiekursen säger man att emissionen gjordes till x% rabatt. Omvänt säger man att den gjordes till x% premie om teckningskursen är över aktiekursen.
Jag tycker att man främst bör jämföra med den senaste aktiekursen innan emissionen offentliggjordes. Men det är vanligt att man refererar till det volymsviktade medelvärdet (VWAP = Volume Weighted Average Price) under ett visst antal dagar innan emissionen.
En anledning är att det inte ska bli så känsligt för ett enskilt avslut (stängningskursen). En annan anledning är att de tilltänkta aktieägarna som ska köpa aktier i många fall har känt till emissionen under ett antal dagar och när de diskuterat priset har man indikerat prisnivåer som utgår från VWAP.
Tyvärr är det inte ovanligt att det läcker inför emissioner och det kan påverka aktien. Genom att referera till VWAP kan man, åtminstone kommunikationsmässigt, bortse från att aktien rört sig på slutet.
Befintliga aktieägare vill ha en hög emissionskurs
Befintliga aktieägare som inte ges möjlighet att vara med i den riktade emissionen vill att emissionskursen är hög och helst görs till en premie.
Ju dyrare bolaget säljer aktierna desto mer pengar får bolaget in och det är så klart bra för befintliga aktieägare, även om de som tecknar i den riktade emissionen så klart gärna vill köpa så billigt som möjligt.
Sett ur en annan synvinkel: Ju högre teckningskursen är desto mindre blir befintliga aktieägare utspädda. Om bolaget behöver ta in ett visst belopp behöver inte det inte ge ut lika många aktier om teckningskursen är hög jämfört med om den är låg.
Om emissionen genomförs till samma kurs som aktien går det, teoretiskt, jämnt upp för investerarna som inte är med i emissionen. Utspädningen av deras innehav kompenseras precis av att innehavet får en större kassa. Man kan räkna på att det verkligen blir så (om man bortser från avgifter), men ni slipper gå igenom det nu.
Vad är en rimlig emissionskurs?
Som så ofta blir tyvärr svaret “det beror på”, men det finns ett antal faktorer som har betydelse.
Till att börja med är det vanligt att riktade görs till rabatt, även om det förekommer premier. Hur stor rabatten är beror bland annat på marknadsläget. När börsen går bra brukar det finnas ett stort intresse av att vara med i riktade emissioner även om det är en liten rabatt.
När börsen går dåligt och riskaptiten inte är på topp brukar investerarna behöva större rabatter för att de ska vilja teckna aktier. Så tillgången på riskvilligt kapital påverkar alltså (logiskt nog) hur mycket bolaget måste “sockra” erbjudandet till investerarna.
På samma sätt kommer rabatten/premien bero på vilket bolag det är och i vilken situation det är i. Stora, stabila bolag som investerarna känner till och inte känner någon större oro kan sättas till låga rabatter.
Om det handlar om ett mindre bolag, som har en tunn likviditet på börsen och som har en osäker framtid kommer förmodligen behöva sättas till en betydlig större rabatt för att investerarna ska vilja investera.
För att ändå försöka sätta siffror på det är ett par procent en låg rabatt. Om rabatten är 5-10% i ett mindre bolag är det helt OK som läget är nu. Vid 20% rabatt är förmodligen läget med bolaget ganska skakigt. Det finns exempel på riktade som gjorts till ca 50% rabatt och i de fallen har jag ansett att bolaget gått långt över gränsen för vad som är acceptabelt. Då bör bolaget förmodligen genomföra en företrädesemission istället så alla aktieägare ges möjlighet att investera i “sitt” bolag.
Olika anledningar till riktade emissioner
En uppenbar anledning är att bolaget behöver ytterligare kapital för att driva sin verksamhet. En företrädesemission är ett alternativ, men bolagen väljer riktade för att det är smidigt och kostnadseffektivt. Nackdelen är som sagt att bolaget “kör över” sina aktieägare som inte ges möjlighet att teckna till samma villkor.
Vid förvärv händer det att bolag genomför riktade emissioner och här finns det två typiska fall. Det första är att bolaget helt eller delvis betalar med egna nyemitterade aktier. Enkelt uttryckt innebär det att det andra bolagets aktieägare säljer sina aktier till det förvärvande bolaget och får betalt i nyemitterade aktier.
Det andra fallet i samband med förvärv är att bolaget betalar det andra bolagets aktieägare kontant och för att få in pengar genomför bolaget en riktad emission till utvalda investerare. Det här kan bli intressanta lägen för dem som ges möjlighet att investera.
Om aktien stängde till 100 kr kanske emissionen görs till 95 kr (5% rabatt), men om det var ett väldigt bra förvärv kanske aktien borde gått upp 20% på grund av det. Då blir det plötsligt en väldigt stor rabatt för den som ges möjlighet att köpa till 95 kr. Det är få som begriper att det egentligen hade varit betydligt rimligare om man hade satt emissionen på tex 110 kr i ett sådant fall. Så betrakta det som överkurs… 😉
Men det finns ytterligare en anledning…
👇
Riktad emission till en “fin” investerare som vill in
Ägarbilden är viktig för många bolag. En del kan jobba aktivt med bolaget, men i många fall är det snarare så att det ser bra ut med “bra” ägare på ägarlistan. Vad som är bra ägare kanske kan bli en helt egen artikel, men det kan tex handla om ägare som förstår bolaget bättre än många andra och/eller har ett stort kapital bakom sig.
Men det här är den sämsta anledningen till att genomföra riktade emissioner. Emissioner bör främst användas på grund av att bolaget har ett kapitalbehov.
Styrelsen och bolagets ledning vill ofta göra det som är bäst för bolaget, men egentligen ska de göra det bästa för bolagets aktieägare. Visst kan det vara bra för befintliga ägare att det kommer in en “fin” ägare, men det får inte vara på grund av att de får köpa in sig billigt på befintliga ägares bekostnad.
Men om det görs en riktad utan rabatt då? Jag tycker ändå att sådana ägare bör betala en ganska rejäl premie för att köpa in sig i bolaget genom en riktad emission.
Befintliga ägare har så klart köpt in sig i bolaget en gång i tiden. Förhoppningen var förmodligen att aktien skulle gå upp och gärna på grund av att fler hittar bolaget.
Om den där “fina” ägaren ges möjlighet att köpa i en riktad emission utan att handla i marknaden sätter man enligt min uppfattning marknadsmekanismerna ur spel.
En ägare som vill ha en ägarandel på 5% i bolaget tycker så klart att det är smidigt att köpa sig den positionen genom att bolaget genomför en riktad emission. Men här bör man alltså främst ta hänsyn till befintliga aktieägares intressen.
Det kanske är trevligt att den där nya aktieägaren har hittat bolaget och hamnar på ägarlistan. Men det hade förmodligen varit betydligt bättre om den “fine” investeraren köpt aktier i marknaden istället. Det hade förmodligen drivit upp aktiekursen. Dels för att det blir ett köpsug som driver upp aktiekursen, men också för att den där “fine” investeraren skulle få andra bra ägare att få upp ögonen för bolaget när det väl blev offentligt. Den ökade handeln hade förmodligen varit bra för prissättningen och befintliga ägare skulle få en bra möjlighet att sälja till den nye ägaren.
Ur befintliga aktieägares är det svårt att se hur det skulle kunna ligga i deras intresse att den nye ägaren INTE köper aktier i marknaden. Varför ska bolaget underlätta det?
Men jag vill utfärda en varning: De allra flesta ser inte sådana sammanhang och applåderar nya “fina” ägare utan att fundera över alternativen, även om det missgynnar befintliga ägare. Så även det här bör betraktas som överkurs…
Och visst - den där nye ägaren som köpte i den riktade emissionen kanske inte hade köpt aktier över marknaden?
Vi avslutar med en retorisk fråga:
Är en investerare som inte vill betala vad det kostar att köpa aktien över marknaden en så bra ägare att den förtjänar en särbehandling på befintliga ägares bekostnad?
Jag kommer ta upp mer om aktier, investeringar och liknande aspekter framöver. Om du inte redan prenumererar är det bara att fylla i mailadressen här nere så får du de kommande veckobreven.
👇
Och jag är väldigt tacksam om du delar den här artikeln. Ju fler som läser desto roligare är det att skriva!
Mer läsning
Läs mer om företrädesemissioner:
https://murgataer.substack.com/p/lite-forenklat-foretradesemissioner
Läs med om riktade emissioner:
https://murgataer.substack.com/p/lite-forenklat-riktade-emissioner
Veckans pusselbitar
Tanken med de här små pusselbitarna är att de tillsammans kommer bygga ett stort och fint pussel. Men jag kommer inte inkludera några hörn- eller kantbitar. Det här pusslet kommer nämligen aldrig bli klart.
1. Finanscitat
Den här veckans finanscitat kommer från Jesse Livermore:
“Remember that stocks are never too high for you to begin buying or too low to begin selling.”
Att en aktie har gått upp eller ned mycket är inte en bra anledning att tro att den inte kommer fortsätta göra det. Inga träd växer till himlen, men det är snarare värdering och sådant som begränsar, inte att bolaget har gått upp ett visst antal procent under en viss tidsperiod. På samma sätt kan aktier gå till noll, så det finns alltid 100% nedsida i aktier.
2. Film
Jag har publicerat en hel del kortfilmer på sistone och det kommer bli såväl korta som långa filmer närmaste tiden.
För att återkoppla till citatet ovan så är den som enbart tittar på aktiekursen förmodligen mest intresserad av teknisk analys, medan den som ska värdera bolaget intresserar sig för fundamental analys. Det är olika angreppssätt, men jag tycker att båda sidor bör vara lite ödmjuka och inse att båda underlätta förståelsen av aktien.
👇
3. Tweet
Under veckan genomfördes en “placing” i Biogaia och det görs när en befintlig ägare av en större post (i det här fallet EQT) vill sälja aktier utan att behöva lägga ut dem i marknaden. Köpare är flera ägare som deltagit i en sorts auktion för att sätta priset.
Det här skulle kunna bli ett ämne för framtida veckobrev, men tills dess kan du läsa det här:
https://x.com/MurgataER/status/1828490253000131009
För övrigt…
…är rapportsäsongen äntligen slut
Rapportsäsongen för Q2 är slut. Kvartalet tog slut i juni och då har bolagen juli och augusti på sig att rapportera, så nu har alla bolagen släppt sina rapporter. Som vanligt är det som mest intressant i början och dessutom är det ofta mindre och sämre bolag som rapporterar sent. De enskilda rapporterna kan så klart vara spännande, men när det gäller marknaden och rapportsäsongen som helhet känns det mest som en befrielse att vi äntligen kan lämna rapporterna bakom oss. Nu går vi ni i en lugnare period när det gäller antalet pressmeddelanden (inklusive rapporter), men samtidigt blir det som väl kommer upp på skärmarna förmodligen intressantare än alla skräpbolag med sömnig verksamhet som dominerat nyheterna under de senaste veckorna.
…är det fullt krig inom finansmedier nu
Det är lite intressant att på avstånd följa finansmediernas sandlådekrig just nu. Handelsbanken beslutade sig för att lägga ned EFN, men ångrade sig och har rekryterat många omtyckta profiler. Hittills har det främst handlar om finans-TV, men det ryktas om en tidning, en sajt och så vidare. Det här väcker avund hos konkurrenter och med risk för att missa någon har Affärsvärlden, Dagens Industri, Dagens Nyheter och Aftonbladet (eller snarare medarbetare hos dem) gett sig in i diskussionerna om EFN. En del argument har varit fullständigt idiotiska. Mitt i allt det här har Avanza bestämt sig för att lägga ned Placera inklusive tidningen Börsveckan och de ska istället anlita Affärsvärlden. Plus att Bonnier organiserat om så Expressen ska rapportera till DN’s chefredaktör. Bonnier äger som bekant även Dagens Industri, Privata Affärer osv. Det produceras nog en hel del strategiska powerpoint-presentationer på flera håll just nu.
Mina tankar i korthet:
Det finns ett begränsat antal personer som är bra på aktier och som kan förmedla det på ett pedagogiskt sätt. Det blir intressant att se vad allt det här leder till, men helt klart är att landskapet förändras i rask takt just nu. Oavsett hur det blir finns det en uppenbar kategori av vinnare: Aktiepersonligheterna som gör/förmedlar innehållet.
Med vänlig hälsning
Björn Olander
Murgata Equity Research
Mer om mig: About-sidan
Murgata på andra ställen: Länkar