Förvaltarnas omöjliga tidsekvation
Förvaltarna har för många bolag för att verkligen kunna "göra sin egen analys". Det sänker sannolikt avkastningen, vilket i sin tur pressar avgifterna. Skulle högre avgifter kunna höja avkastningen?
Gör förvaltare “sin egen analys”?
Professionella fondförvaltare bör så klart ha en lämplig akademisk bakgrund, ha ett stort intresse för aktiemarknaden, helst ha en lång erfarenhet och lägger ned mycket tid och möda på sitt jobb. De ska ju sätta samman en portfölj som förhoppningsvis slår sitt jämförelseindex, så de gör sig förtjänta av fondavgifterna.
De ska ju i någon mening försöka vara smartare än marknaden och för det behöver de väl göra en hel del djupa och insiktsfulla analyser?
Innan jag utvecklar resonemanget lite mer börjar jag med:
Ja, det vore ju bra, men i praktiken är det få som gör det. Jag tror att det är en viktig förklaring till att så få lyckas slå sina jämförelseindex över tid.
Men varför är det så? 🤔
Press på fondavgifter ger kostnadspress
Sparekonomer, finansmedier och andra bedriver häxjakt på fondavgifter. För att fonderna ska kunna attrahera kapital bör de hålla nere avgifterna. För min del skulle en fond få ta ut hur höga avgifter som helst om jag bara var rimligt säker på att de skulle slå sina jämförelseindex efter avgifter och det är den avkastningen som fonderna redovisar.
Men det finns två problem:
Det är svårt att veta hur fonderna ska gå
Många fonder går sämre än sina jämförelseindex (efter avgifter)
Frågan är om det är OK med låga avgifter om fonderna ändå har en dålig avkastning?
Investerare som äger en aktivt förvaltad fond med låg avgift borde ta ut sina pengar och investera i indexfonder (eller förvalta själv?) om den förväntade avkastningen är högre i indexfonden.
Men marknaden är inte alltid logisk och det är ju som sagt svårt att veta hur den framtida avkastningen ska bli. Vad man däremot kan kontrollera är kostnaderna och det kan attrahera kapital på grund av att man kan ha låga avgifter.
Tid är pengar: Kostnadspress ger tidsbrist
Man kan köpa sig tid genom att anställa fler förvaltare och sina egna analytiker, men när kostnadspressen blir för stor drar man sig för att anställa fler eftersom det ökar kostnaderna.
En fond som har en eller möjligen två förvaltare måste göra ungefär samma jobb som om man hade varit fem personer, men det är en omöjlig ekvation eftersom alla personer bara har 24 timmar per dygn.
Man kan försöka jobba mer effektivt, men det är ju alltid enkelt att säga. Man kan också ta hjälp av externa analytiker (på exempelvis banker), men de jobbar inte heller gratis och på ett eller annat sätt kommer fonden få betala för dem också.
Det är tidskrävande att analysera bolag, så på ett eller annat sätt behöver förvaltarna rent matematiskt ägna mindre tid åt att försöka förstå bolagen och aktierna när de ska hålla nere kostnaderna.
Självklart är det svårt att vara smartare än marknaden om man inte kan ägna så mycket tid åt att förstå bolagen och aktierna.
Hönan eller ägget: Avgifter och avkastning?
Självklart är det inte så kul att betala höga avgifter för usel avkastning, men om man förväntar sig usel avkastning borde man ju inte anförtro förvaltarna något kapital alls.
Samtidigt: Fonder med låga avgifter har helt enkelt inte råd att lägga tillräckligt mycket tid på sin förvaltning. Självklart är det svårt att få en bra avkastning om man inte kan göra sin läxa.
Det finns flera svenska småbolagsfonder som har över 50 innehav. Om man äger aktier bör man nog ha ganska hyfsad koll på betydligt fler än 100 innehav. För att kunna välja ut 50 innehav bör man rimligen välja bort minst lika många.
Hur man än vänder och vrider på det är det rent matematiskt en väldigt stor utmaning för en enskild förvaltare eller ett litet förvaltarteam att ha så bra koll på bolagen att de kan skapa en “riskjusterad överavkastning” till sitt jämförelseindex. Även om de äger en hel del aktier på grund av att de väger tungt i index innebär sådana innehav bara att avkastningen närmar sig index.
Trenden i Sverige har gått i fel riktning
När jag började som aktieanalytiker (2006) var det vanligare att de större fonderna hade egna analytiker som var sektorspecialister och hade kontakt med analytikerna på exempelvis bankerna. Nu ska en eller två förvaltare försöka vara expert på allt från fastigheter, banker, verkstadsföretag, telekomoperatörer, läkemedelsbolag, medtechbolag, olika typer av IT-bolag och så vidare.
I den mån förvaltarna tar ytterligare hjälp är det oftast generalister som hjälper förvaltaren i största allmänhet. Visst kan det vara en bra avlastning att anställa assistenter och juniora analytiker och det gör att man kan titta mer på bolagen.
Jag tror att fler förvaltningsorganisationer borde anställa analytiker som verkligen “gör jobbet” grundligt i en eller ett fåtal sektorer. Sådana personer finns i Sverige, men i alltför liten omfattning.
Det finns fler strukturella och organisatoriska problem med hela den svenska “förvaltingsindustrin” inklusive bankernas aktieanalytiker och mäklerier. Långsiktigt är det ohållbart att aktiva fonder har så dålig avkastning, men kunderna är trögrörliga och därför händer i stort sett ingenting.
Dagens struktur är optimerad för att banker och förvaltare ska tjäna pengar snarare än att de ska hjälpa fondandelsägarna att få en riskjusterad avkastning. Men det resonemanget kanske jag utvecklar mer någon annan gång… 😉
Sammanfattande punkter
Fonderna har svårt att slå index och behöver lägga ned en hel del tid för att lyckas
Det tar tid att “göra sin egen analys”, men tiden kostar pengar
Folk vill inte betala höga avgifter för att få dålig avkastning
Det är svårt att generera en god avkastning utan att investera tid (och pengar)
Fonder har inte tid att göra sitt jobb ordentligt
Högre avgifter kanske skulle kunna leda till högre avkastning?
Den svenska “förvaltningsindustrin” är optimerad för lönsamhet…
…men inte för dem som investerat sina pengar
Strukturen behöver förändras, men det går väldigt långsamt
Jag kommer ta upp mer om aktier, investeringar och liknande aspekter framöver. Om du inte redan prenumererar är det bara att fylla i mailadressen här nere så får du de kommande veckobreven.
👇
Och jag är väldigt tacksam om du delar den här artikeln. Ju fler som läser desto roligare är det att skriva!
Veckans pusselbitar
Tanken med de här små pusselbitarna är att de tillsammans kommer bygga ett stort och fint pussel. Men jag kommer inte inkludera några hörn- eller kantbitar. Det här pusslet kommer nämligen aldrig bli klart.
1. Finanscitat
Den här veckans finanscitat kommer från Howard Marks:
"In order to outperform, by definition, you have to depart from the crowd. You have to hold a different position.”
Om man äger aktier i samma proportioner som ett index kommer portföljen gå som index. Om man vill slå index behöver man välja aktier som går bättre än index. Det här gäller givetvis inte enbart för dem som jämför sig mot något index. Om du vill ha bättre avkastning än kompisen eller grannen behöver du vara bättre än honom/henne på att välja aktier. Visst kan man ha tur under perioder, men över en längre period kommer aktiemarknaden premiera den som är bättre på att välja “rätt” aktier.
2. Film
Jag har publicerat en hel del kortfilmer på sistone och det kommer bli såväl korta som långa filmer närmaste tiden.
Människor är ju väldigt bortskämda och vill till exempel ha lön. 😉
Eftersom indexfonder i stort sett drivs av en dator kan de ha låga avgifter.
👇
3. Sociala medier
Ännu ett bud i min kära Hälsovårdssektor. En del bolag lämnar börsen för att de går i konkurs och andra lämnar börsen för att de blir utköpta. Vi får se hur det går för budgivaren att köpa ut Biotage, men storägaren ser uppenbarligen ett högre värde än aktiemarknaden som helhet såg innan budet.
👇
För övrigt…
…har det varit ännu en stark börsvecka
De svenska indexen gick upp ca 3% under veckan och därmed har aktien bara backat ett par procent sedan årsskiftet. Inledningen blev stark, men tulloron sänkte börsen. Oron har lagt sig och börserna återhämtat sig, men fortfarande återstår en hel del osäkerhet kring tullarnas nivåer. Oavsett det har turbulensen medfört att aktiemarknaden och världen i övrigt behöver fundera på hur USA, Kina, EU och diverse andra länder och regioner ska förhålla sig till varandra framöver. Det här är något som skulle kunna få stor inverkan på börsen. Börsen försöker prisa in det nuvarande läget och som vanligt avgörs riktningen av det som inte är inprisat. 😉
…är det allt klarare att det är läget är oklart
I de första rapporterna som kommit ser vi naturligtvis hur det gick för bolagen i Q1, men turbulensen var som störst efter kvartalets slut. Bolagen har funderat en hel del över tullarnas inverkan på deras verksamheter, men med Trump förändras läget hela tiden och därför är det få bolag som säger så mycket. Inverkan kan ju vara direkt för dem som säljer till USA. Producerar man i USA är det ju inget problem att sälja produkterna där, men behöver de importera kan det ändå leda till dyrare produkter. Sedan har ju osäkerheten kring konsumenternas förtroende, konjunktur, inflation, räntor med mera tilltagit. Sådant kan påverka även bolag som inte är direkt drabbade av tullarna. Därmed får vi tyvärr inte så många klara besked från bolagen just nu. Sammantaget är Q1 ovanligt irrelevant och bolagens utsikter är ovanligt dimmiga. 🧐
Med vänlig hälsning
Björn Olander
Murgata Equity Research
Mer om mig: About-sidan
Murgata på andra ställen: Länkar