Bra eller dåligt med professorer i styrelser?
Ska man generalisera är professorer ambitiösa personer som hör till de ledande experterna inom sina respektive områden. Det finns en hel del professorer i styrelser, men är det någon större fördel?
Professorer i läkemedelsbolags styrelser
Professorer är särskilt vanliga i mindre bolag som ägnar sig åt läkemedelsutveckling. Sådana bolag tar ofta fram produkter inom ett eller möjligen ett fåtal nischområden.
Då måste det väl vara bra att ha professorer i styrelsen, eftersom de rimligen är väldigt kompetenta personer? Särskilt om de är verksamma inom just det området?
Det är så klart bra att ha en kompetent styrelse, men det är inte riktigt så enkelt.
Generellt: Vad är professorer bra på?
Till att börja med är så klart alla människor och alla bolag olika, så man bör så klart inte vara alltför kategorisk i den ena eller andra riktningen.
Men om vi tillåter oss att generalisera har professorer till en början doktorerat och lärt sig hur forskning går till. Därefter har en eller hon fortsatt att forska, handlett doktorander, undervisat studenter i grundutbildning och inte minst sökt forskningsanslag för att finansiera forskningen.
En viktig del av forskningen är att följa och vara en del av forskningsfronten globalt inom just det här lilla området. Det innebär deltaganden vid en hel del konferenser och ofta olika typer av utbyten och samarbeten med forskare i andra länder.
Talar man idrottsspråk kan man hävda att en professor bör höra till världseliten inom sitt specifika område, även om antalet som hör till den kategorin varierar beroende på vilket område det handlar om och hur brett det är. Men alla vetenskapliga artiklar som publiceras tillför nästan definitionsmässigt någonting nytt till mänsklighetens samlade kunskapsmassa.
Om man ska tillåta sig att vara lite högtravande och hylla vetenskapen. 😊
Kort om vad som utgör en lämplig styrelse
Styrelseledamöter bör bedömas enskilt ur olika synvinklar, men framför allt bör man bedöma enskilda bolags styrelsesammansättningar. Det innebär att de tillsammans bör ha erfarenheter och kompetenser som delvis överlappar varandra och delvis kompletterar varandra.
Styrelsen har en strategisk roll, men bör ha operationell erfarenhet av att bedriva liknande verksamheter. En tumregel är att åtminstone någon bör ha varit börsbolags VD inom ett liknande område. Om bolaget ska utveckla läkemedel bör styrelsen ha ganska omfattande erfarenhet inom det området. Styrelsen bör även ha erfarenhet av att skriva licensavtal och kanske lansera produkter på marknaden inom olika geografiska området.
För den här typen av bolag är även finansieringsfrågor mer eller mindre livsviktiga för ett bolag eftersom de typiskt sett kommer behöva ta in betydande belopp i emissioner. En kompetens som jag ofta saknar i sådana styrelser är djupare kunskaper om hur aktiemarknaden fungerar och förståelse för hur man bygger upp ett förtroende mellan investerare och bolag.
Givetvis bör man även förstå sig på bolagets situation och marknad. Då är det väl bra med en professor som kanske hör till de främsta i världen inom området?
Professorers erfarenhet och styrelsers kravspecifikation
Professorer är generellt väldigt duktiga på vad de gör, men tyvärr är den akademiska vardagen ganska annorlunda mot företagens verklighet.
Visst kan de i princip ha gamla studenter och doktorander som tar fram läkemedel på det aktuella bolaget och därmed ha väldigt stor förståelse för verksamheten ända ner på molekylär nivå. Problemet är att styrelseledamöter bör ägna sig mer åt strategiska frågor än åt molekylära.
Även om både akademiska institutioner och börsnoterade företag kan ha forskare i vit rock som jobbar med att ta fram molekyler i labbet är uppgifterna olika. Generellt ägnar sig nämligen bolag åt att utveckla produkter i syfte att ta dem till marknaden. Akademiskt ägnar man sig åt forskning i syfte att lära sig nya saker och publicera resultaten.
På labbet är skillnaden inte så stor, men på en strategisk nivå är det en oerhört stor skillnad och det är på den nivån styrelsen bör verka.
Gå igenom de båda styckena ovan igen, så ser du att det egentligen är ett ganska litet överlapp mellan professorernas tidigare erfarenhet den kompetens som behövs i styrelser.
Man kan väl vara bra på många saker samtidigt?
Jag inledde med att skriva att man inte bör generalisera, men det är något som folk gör hela tiden. Det är jag själv väldigt medveten om…
Jag har pluggat kemi och är civilingenjör och teknologie doktor. Jag har också läst ekonomi och har en ekonomie kandidatexamen. Dessutom har jag läst pluggat mindre kurser i exempelvis farmakologi, fysiologi och juridik. Jag har jobbat på medtechbolag och som aktieanalytiker. Det har också varit kul och lärorikt att starta ett eget bolag.
Generellt har jag märkt att många har svårt att förstå att man kan vara bra på flera saker samtidigt. När jag pratar om ekonomi utgår folk från att jag egentligen inte är så bra på kemi och när jag pratar om kemi utgår de från att jag egentligen inte är så bra på ekonomi.
I själva verket har jag faktiskt ganska ofta nytta av kemi, ekonomi, medicin och juridik. Men de flesta är ganska specialiserade och därför är det ofta en bra gissning att den som är bra på något förmodligen är ganska kass på alla andra områden. 😉
Gör jag samma felaktiga generalisering med professorerna?
Jag vet att det finns professorer som har breda kunskaper och erfarenheter som är väldigt viktiga för vissa bolag. I många fall kan de tillföra den typen av kompetens till bolaget på andra sätt än att sitta i styrelsen (tex i vetenskapliga råd), men ibland är det befogat att ha en professor i styrelsen.
Men tänker man på hur professorer blir professorer så krävs det nästan att man är väldigt fokuserad inom sitt område. Är man tillräckligt målinriktad för att bli professor inom ett område har man förmodligen varken tid eller intresse att förkovra sig inom helt andra områden. Då blir man förmodligen inte professor.
Och man har knappast erfarenhet av att vara börs-VD, man har inte skrivit licensavtal, man har inte lanserat produkter och man har ingen erfarenhet av aktiemarknaden (även om man kanske äger aktier).
Professorer har generellt mångfacetterade erfarenheter från den akademiska världen som går att tillämpa även på börsnoterade företag, men just på styrelsenivå brukar det snarare krävas erfarenhet från andra börsnoterade bolag.
Det finns så klart även bra motiv!
I vissa fall kan bolaget vara så specialiserat att en professor inom området kan komplettera styrelsens i övrigt bristande erfarenhet av just den nischen.
De kan också bidra med kontakter till andra experter och nyckelpersoner (“key opinion leaders”) som kan vara användbara vid såväl kliniska studier som marknadslanseringar. Det är dock generellt frågor som hör till bolagets mer operativa verksamhet och inte till styrelsearbetet.
En vanlig anledning till att en professor sitter i styrelsen är att hon eller han är en av grundarna till bolaget. I det fallet anser jag dock snarare att styrelseplatsen bör motiveras av att personen har ett betydande ägande. Historiskt engagemang i kombination med incitament för ett långsiktigt värdeskapande kan vara bra även för övriga aktieägare.
Och även om jag gärna framhåller styrelsens kollektiva sammansättning kan även personliga egenskaper och engagemang ligga i såväl den positiva som den negativa vågskålen.
Ytterst är styrelsens sammansättning något som valberedningen föreslår och som stämman att beslutar. Jag tycker inte att man bör låta sig imponeras av varken namn eller titlar, utan snarare bedöma vad varje individ kan tillföra i den aktuella styrelsen.
Jag kommer ta upp andra aspekter kring liknande frågor och helt andra saker som har med aktier och investeringar att göra. Om du inte redan prenumererar är det bara att fylla i mailadressen här nere så får du de kommande veckobreven.
👇
Och jag är väldigt tacksam om du delar den här artikeln. Ju fler som läser desto roligare är det att skriva!
Veckans pusselbitar
Tanken med de här små pusselbitarna är att de tillsammans kommer bygga ett stort och fint pussel. Men jag kommer inte inkludera några hörn- eller kantbitar. Det här pusslet kommer nämligen aldrig bli klart.
1. Finanscitat
Den här veckans finanscitat kommer från Johann Wolfgang von Goethe:
“Many people take no care of their money till they come nearly to the end of it, and others do just the same with their time.”
Har man mycket pengar är det först när de börjar ta slut som man verkligen börjar skära i kostnaderna och kanske även försöka öka intäkterna. På samma sätt kan folk slösa bort sin tid under större delen av livet, men det är ofta först när man börjar se slutet som man verkligen är mån om att ta vara på den tid man har kvar.
Egentligen bör man så klart hela tiden försöka se till att ha en rimlig balans mellan det man tjänar och det man gör av med samt att man försöker utnyttja tiden på ett bra sätt. Man kan också påminna sig om att tiden hela tiden tickar för alla människor och förr eller senare tar den slut. Det behöver inte pengarna göra, så var rädd om tiden.
2. Film
Jag har publicerat en hel del kortfilmer på sistone och det kommer bli såväl korta som långa filmer närmaste tiden.
Den här kortfilmen tar upp den ständiga frågan om hur många bolag man som nybörjare bör ha i portföljen.
👇
Och visst prenumererar du väl på kanalen - kolla in den här annars!
3. Tweet
Jag har legat lite lågt med twittrandet under den senaste veckan. Bland annat eftersom jag firade nyår i New York, så vad passar då bättre än att önska dig ett gott nytt år med den här nyårshälsningen som jag filmade på Times Square?
👇
https://x.com/MurgataER/status/1741944632638873875?s=20
För övrigt…
…har börsen inlett året svagt
Vi har haft fyra handelsdagar sedan nyår och OMXS30 har fallit 2.4%, medan det bredare OMXSPI gått ner med 3.0%. Men med tanke på den mycket starka avslutningen under november och december är det inte så konstigt att börsen faller tillbaka lite. De tunga spelarna har fortfarande jullov, så rörelserna under de inledande dagarna bör förtäras tillsammans med en stor nypa salt.
…kommer bolagen prata bredvid munnen nu
Q4-rapporterna släpps ovanligt sent eftersom revisorerna ska granska årsredovisningarna (vilket påverkar innehållet i Q4-rapporerna). Under den kommande veckan har bolagen hyfsad koll på hur det gick i Q4 samtidigt som det hålls investerarkonferenser där bolagen presenterar inför utvalda delar av aktiemarknaden. Bolagen träffar även investerare i one-on-ones där tex VD träffar en förvaltare som kanske varit storägare i över 10 år. Hur mycket “no comments” blir det mellan de fyra ögonen? 🧐
Med vänlig hälsning
Björn Olander
Murgata Equity Research
Mer om mig: About-sidan
Murgata på andra ställen: Länkar